Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ning. Den ena boken för mig till den andra. Jag finner
titlarna till flera arbeten på omslagen till den jag har;
men som ingen kan vägleda mig, händer, att jag får tag i
mycket tråkiga. Vad jag i den modärna litteraturen läst,
angår kärleken, det ämne, som sysselsatte oss så mycket,
efter som hela vår bestämmelse sker genom och för
mannen; men hur underlägsna äro inte alla dessa författare
två små flickor, som kallades vita hinden och hjärtungen,
Renée och Louise! Ack! min ängel, vilka futtiga
tilldragelser, hur besynnerligt, och hur fattigt är inte uttrycket för
denna känsla! Två böcker ha emellertid särdeles behagat
mig, den ena är Corinne och den andra Adolphe. Apropos
den förra frågade jag min far, om jag inte kunde få träffa
madame de Staël. Min mor, min far och Alphonse började
skratta. Alphonse sade: — »Men varifrån kommer hon då?»
Min far svarade: — »Vi äro bra dumma, hon kommer ju
från karmeliterna.» — »Mitt barn, madame de Staël är
död», sade hertiginnan milt. »Hur kan en kvinna bedragas?
frågade jag miss Griffith, då jag slutade Adolphe. — »Jo, då
hon älskar», säger miss Griffith. Säg mig då, Renée,
kan en man bedraga oss?. .. Miss Griffith har till slut
börjat märka, att jag inte är dum mer än till hälften, att
jag äger en okänd uppfostran, den som vi ömsesidigt gåvo
varandra under våra oförståndiga betraktelser. Hon har
förstått, att min okunnighet endast rör yttre förhållanden.
Den stackars varelsen har öppnat sitt hjärta för mig.
Detta korta svar, som uppväger alla tänkbara olyckor,
gav mig en lätt rysning. Griffith upprepade, att jag inte
skulle låta blända mig av något i världen och misstro allt,
i synnerhet det som mest behagar mig. Hon vet inte och
kan inte säga mig mera. Sådant tal är alltför enformigt.
Däri liknar hon natturen hos den fågel, som har blott ett
skri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
