Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
hans närvaro. Vår lärares manér äga en naturlig
värdighet, som tyckes oroa den kära hertigen; han kan inte lida
överlägsenheten i någon form. Så snart min far kan
spanska, skall vi resa till Madrid. Då Hénarez, åter kom
två dagar efter den läxa jag erhållit, sade jag till honom
för att visa honom ett slags tacksamhet: — »Jag betvivlar
inte, att ni lämnat Spanien på grund av de politiska
händelserna; om min far sändes dit, såsom man säger, skall
vi gärna göra er några tjänster och utverka er benådning,
i fall ni blivit dömd.» — »Det står inte i någons makt att
hjälpa mig», svarade han. — »Huru, min herre», sade jag,
»är det därför att ni inte vill mottaga någon protektion
eller därför att det är omöjligt?» — »Båda delarna»,
svarade han med ett tonfall, som ålade mig tystnad, i det han
bugade sig. Min fars blod sjöd i mina ådror. Denna
högdragenhet retade mig, och därmed lämnade jag mäster
Hénarez åt sig själv. Det ligger emellertid, kära vän,
något vackert i att inte vilja ha något av andra. Han
skulle inte av vår vänskap ta emot något, tänkte jag,
medan jag konjungerade ett verb. Därvid stannade jag
och sade honom vad jag tänkte, men på spanska. Hénarez
svarade mycket artigt, att i känslorna fordrades en
jämlikhet, som icke funnes hos dem, och att fördenskull frågan
var onödig. — »Menar ni jämlikhet med hänsyn till
känslornas ömsesidighet eller olikheter i rang?» frågade jag för
att söka få honom övergiva sitt allvar, som retade mig.
Han lyfte åter sina fruktansvärda ögon, och jag måste
slå ned mina. Kära du, denne man är en olöslig gåta.
Han tycktes fråga mig, om mina ord voro en förklaring; i
hans blick fanns en lycka, en stolthet, en ångestfull
ovisshet, som sammanpressade mitt hjärta. Jag förstod, att
ett koketteri, som i Frankrike uppskattas till sitt värde,
antager en farlig betydelse med en spanjor, och jag drog
mig en smula flat tillbaka inom mitt skal. Efter
lektionens slut tog han avsked med en blick, full av ödmjuk bön,
som sade: »Skämta icke med en olycklig.» Denna
plötsliga kontrast mot hans allvarsamma och värdiga sätt
gjorde ett livligt intryck på mig. Är icke detta förfärligt
att tro och säga? Det tyckes mig, att skatter av kärlek
finnas hos denne man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
