- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
75

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

opera. Huru skall man kunna undvara denna
beundransvärda musik, då ens hjärta överflödar av kärlek?

Ack, min vän, hemkommen, öppnade jag med en
beslutsamhet, värd en Chaulieu, mitt fönster för att beundra ett
störtregn. Åh! om männen kände makten av den förförelse,
som deras heroiska handlingar utöva på oss, skulle de vara
bra stora; de fegaste skulle bli hjältar. Vad jag fått veta
om min spanjor, gav mig feber. Jag var säker på, att han
var där, färdig att kasta ett nytt brev till mig. Jag har
inte heller bränt upp det: jag läste det. Se här fördenskull
det första kärleksbrev, jag fått, fru Förståndig:

»Louise, jag älskar er inte på grund av er upphöjda
skönhet; jag älskar er inte på grund av er rika ande, era
ädla känslor, det oändliga behag ni meddelar allt, inte heller
på grund av er stolthet, ert kungliga förakt för det, som inte
tillhör er sfär, men som hos er inte utesluter godheten, ty
ni har änglars barmhärtighet. Jag älskar er, Louise,
därför att ni kuvat alla dessa stolta och stora egenskaper till
förmån för en stackars landsflykting; därför att ni med en
åtbörd, en blick tröstat en man, som är så långt under er,
att han endast hade rätt till ert medlidande, men ett
ädelmodigt medlidande. Ni är den enda kvinna i världen,
som för mig mildrat den stränga blicken ur sina ögon; och
som ni lät denna välgörande blick falla på mig, då jag var
ett stoftkorn, en blick, som jag aldrig skulle erhållit, om
jag också haft all den makt, en undersåte kan äga; jag vill
låta er veta, Louise, att ni blivit mig kär, att jag älskar
er för er egen skull och utan baktanke, vida överskridande
de villkor ni uppställt för en fullkomlig kärlek. Vet då,
avgud, som jag sätter högst i himlarna, att i denna världen
finnes en ättling av den sarraceniska rasen, vars liv tillhör
er, av vilken ni kan begära allt som av en slav och som hedras
av att verkställa era befallningar. Jag har oåterkalleligen
hängivit mig åt er endast av glädjen att hängiva mig för en
enda av era blickar, för den hand, som en morgon räcktes
er spanske språklärare. Ni har en tjänare, Louise, och
intet annat. Nej, jag vågar inte tänka, att jag någonsin
kan bli älskad; men måhända skall jag tålas, och detta
endast på grund av min hängivenhet. Den morgonen, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free