Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
en lust för okända eller, om du så vill, förbjudna saker,
som oroa mig och i mitt signe förråda en strid mellan
sam-hällsvärldens och naturens lagar. Jag vet inte, om naturen
hos mig är starkare än samhället, men jag ertappar mig med
att kompromissa mellan dessa båda makter. Allt nog,
för att tala tydligt, så vill jag språka med Felipe, ensam,
under en nattlig timme under lönnarna i slutet av vår
trädgård. Denna vilja tillhör tydligen en flicka, som
förtjänar det namn av försigkommet slughuvud, som
hertiginnan leende ger mig och min far bekräftar. Icke förty
anser jag detta felsteg klokt och förståndigt. På samma
gång jag belönar honom för de många nätter han tillbragt
vid foten av min trädgårdsmur, vill jag veta, vad min
Felipe tänker om mitt streck och skaffa mig ett omdöme
om honom i en dylik stund, göra honom till min älskade
make, om han förgudar mitt fel, eller också aldrig återse
honom, om han inte är ändå mera vördnadsfull och darrande
än då han rider förbi mig och hälsar i Champs-Elysées.
Vad världen beträffar, löper jag mindre fara att på detta
sätt träffa min älskare än att småle mot honom hos fru de
Maufrigneuse eller den gamla markisinnan de Beauseant
där vi omgivas av spioner, ty Gud må veta, med vilka
blickar man följer en flicka, som misstänkes för att hysa tycke
för ett sådant vidunder som Macumer! O, om du visste,
huru upprörd jag själv är, då jag tänker på detta förslag,
huru jag på förhand sysselsätter mig med, hur det skall
kunna förverkligas! Vad jag saknat dig, vi skulle ha
språ-kat under några trevliga timmar, bortkomna i denna
labyrint av ovisshet och i förväg njutande av allt gott och ont
av ett nattligt möte, i mörker och tystnad under Hötel de
Chaulieus vackra lindar, mellan vilkas löv månens ljus
strålade. Jag har alldeles ensam haft hjärtklappning, då jag
sade: — Ah! Renée, var är du?» Ditt brev har sålunda
tänt krutet och jag har låtit mina sista betänkligheter fara.
Jag har genom fönstret tillkastat min häpne beundrare en
noggrann ritning av nyckeln till lilla porten vid andra
ändan av trädgården med denna biljett:
»Man vill hindra er att begå dårskaper. Om ni bryter
halsen av er, förstör ni den persons rykte, som ni säger er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
