- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
95

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95

»Nu måste jag tacka er», sade han, »jag känner en ärlig
älskares plikter. Jag måste bevisa er, att jag är er värdig,
och ni har rätt att pröva mig så länge ni behagar. Min
Gud! Ni kan ju förkasta mig, om jag sviker ert hopp.»

»Jag vet, att ni älskar mig», svarade jag. »Ända hittills»
(jag betonade grymt ordet) är ni den jag föredrager,
därför är ni också här.»

Vi gjorde åter ett par slag, medan vi samtalade, och jag
måste tillstå för dig, att min spanjor, som befriats från all
oro, utvecklade en hjärtats vältalighet, i det han för mig
uttryckte inte sin lidelse, men sin ömhet; ty han förstod att
förklara sina känslor genom en beundransvärd jämförelse
med den gudomliga kärleken. Hans till hjärtat gående
röst, som gav ett särskilt värde åt hans redan så
grann-laga tankar, liknade näktergalens tonfall. Han talade
sakta, med sitt vackra klangfulla organ, och hans ord följde
varandra med sjudande hast; hans hjärta överflödade. —
»Sluta», sade jag, »jag har stannat längre än jag bort.»...
Och med en åtbörd avskedade jag honom. — »Ni är
förlovad, min fröken», sade Griffith. — »Måhända skulle jag
vara det i England, men inte i Frankrike», svarade jag
likgiltigt. »Jag vill gifta mig av kärlek och inte bli bedragen;
det är allt.» Som du ser, kära vän, har jag gjort som
Mahomet med berget, då kärleken inte kom till mig.

Fredag.

Jag har återsett min slav; han har blivit räddhågad och
antagit en mystisk och andäktig uppsyn, som behagar mig;
han tyckes mig genomträngd av min ära och makt. Men
ingenting i hans blickar eller hans sätt finnes, som kan låta de
aningsrika världsdamerna hos honom misstänka den
oändliga kärlek, jag ser. Jag är emellertid, kära vän, alls icke
hänförd, behärskad, betvingad; jag tvärtom hänför,
härskar och betvingar... Allt nog, jag överväger. Ah!
jag skulle gärna vilja återfinna den fruktan, som väcktes
hos mig av tjuskraften hos den ofrälse läraren, vilken jag
inte ville veta av. Det finnes två slags kärlek, en, som
befaller, och en, som lyder; de äro varandra olika och ge
upphov till två passioner, och den ena är inte den andra; för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free