Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXI - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
att göra upp sin räkning med livet bör en kvinna måhända
känna både den ena och den andra. Kunna dessa båda
passioner sammansmälta? Kan en man, vars kärlek vi
väcka, också väcka vår kärlek? Skall Felipe en dag vara
min herre? Skall jag darra, om han darrar? Dessa
frågor väcka min bävan. Han är bra blind! I hans ställe
skulle jag ha funnit fröken de Chaulieu under lindarna bra
behagsjukt kall, behärskad, beräknande. Nej, detta är inte
älska, det är att leka med elden. Felipe behagar mig
fortfarande, men nu finner jag mig lugn och behaglig! Inga
hinder mer! vilket förskräckligt ord. Hos mig slappas
allt, blir allting svagare, och jag är rädd att fråga mig.
Han gjorde orätt i att dölja våldsamheten hos sin kärlek
för mig; han lämnade mig herraväldet över mig själv. Kort
sagt, jag har ingen vinst av detta slags felsteg. Ja, kära
vän, huru ljuft minnet av denna under träden tillbragta
halvtimme än är, finner jag det nöje den skänkt mig långt
underlägset de känslor, jag erfor, då jag sade: Skall jag gå
dit? Skall jag inte gå dit? Skall jag skriva till honom? Skall
jag inte skriva till honom? Skall det förhålla sig på samma
sätt med alla våra nöjen? Skall det vara bättre att
uppskjuta dem än njuta dem? Har hoppet större värde än
besittningen? Äro de rika också fattiga? Ha vi båda givit
våra känslor en alltför stor omfattning, då vi omåttligt
utvecklade styrkan hos vår inbillning? Det finnes ögonblick,
då denna tanke kommer mig att stelna. Vet du varför?
Jag funderar på att utan Griffiths sällskap återkomma till
trädgården. Hur långt skall jag gå på detta sätt?
Inbillningen har inga gränser, men det ha däremot nöjena.
Säg mig, kära doktor i korsett, huru skall man försona dessa
båda villkor för kvinnornas existens?
XXII.
Louise till Felipe.
Jag är inte nöjd med er. Om ni inte gråtit vid
läsningen av Racines Berenice, om ni inte i detta stycke funnit
det förskräckligaste av sorgespel, skall ni inte förstå mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
