Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
log
XXVI.
Renée de 1’Estorade till Louise de Chaulieu.
Oktober.
Näspärla! varför skulle jag skriva till dig? Vad skulle
jag sagt dig? Under detta liv, som uppfylles av fester,
av kärleksbekymmer och kärleksgnabb och kärlekens
blommor, som du utmålar för mig och som jag bevittnar såsom
en väl spelad teaterpjäs, lever jag ett enformigt och
regelbundet liv på samma sätt som i ett kloster. Vi gå alltid
till vila klockan halv tio och stiga upp med solen. Våra
måltider serveras alltid med en förtvivlad punktlighet.
Inte den minsta ovanliga händelse. Jag har vant mig
vid denna indelning av tiden utan synnerligt besvär.
Det är kanske naturligt, ty vad skulle livet vara, om det
inte underkastades bestämda regler, vilka, enligt
astronomerna och efter vad Louis säger, regera världarna?
Ordningen tröttar inte. För övrigt har jag i toalettväg
ålagt mig skyldigheter, som upptaga tiden mellan mitt
uppstigande och frukosten, vid vilken jag vinnlägger mig
om att visa mig så intagande som möjligt till åtlydnad av
mina plikter såsom kvinna; jag känner mig nöjd därmed
och gör också den gode gubben och Louis mycket nöjda.
Efter frukosten promenera vi. Då tidningarna komma,
försvinner jag för att uträtta mina hushållsbestyr eller
för att läsa, ty jag läser mycket, eller för att skriva till
dig. Jag återkommer en timme före middagen, och
därefter spelar man, mottager eller gör besök. På detta sätt
tillbringar jag mina dagar mellan en lycklig gubbe utan
önskningar och en make, för vilken jag är lyckan. Louis
är så nöjd, att hans glädje till slut också värmt min själ.
Lyckan måste för oss utan tvivel inte vara nöjet. Då jag
stundom om aftnarna inte är till någon nytta i spelpartiet
och jag slagit mig ned i en länstol, är min tanke tillräckligt
stark att låta mig gå upp i dig; jag deltar då i ditt sköna liv,
så rikt, så skiftande, så våldsamt upprört, och jag frågar
mig, vart detta oroliga företal skall leda dig; skall det inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
