- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
112

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

givenhet, karaktär och känslor överensstämde med mina.»
— »Men kära barn», återtog hon, i det hon avbröt mig,
»han är ful som...» — »Som vad ni behagar», sade jag
livligt, »men jag älskar denna fulhet.» — »Nå, Armande»
sade min far, »om du älskar honom och om du haft styrka
nog till att tygla din kärlek, bör du inte äventyra din
lycka. Men lyckan beror mycket av äktenskapets första
dagar...» — »Varför inte säga henne de första nätterna?»
utbrast min mor. »Lämna oss, min herre, tillade
hertiginnan och såg på min far.

»Du gifter dig om tre dagar, mitt kära barn», sade min
mor sakta, »jag bör fördenskull utan all borgerlig
gråtmild-het ge dig de allvarsamma råd, som det tillkommer alla
mödrar att giva sina döttrar. Du gifter dig med den man
du älskar. Jag har fördenskull inte skäl att beklaga dig
eller beklaga mig själv. Jag har sett dig endast under ett
år; om detta är nog för att älska dig, är det ändå inte
tillräckligt för att jag smälter i tårar över saknaden av ditt
sällskap. Din begåvning har överträffat din skönhet; du
har smickrat min moderliga egenkärlek och uppfört dig
såsom en god och älskvärd dotter. Du skall också alltid
i mig finna en förträfflig mor. Du ler? . .. Ack! ofta
komma, där mor och dotter levat väl med varandra, de
båda kvinnorna i strid. Jag vill se dig lycklig. Hör mig
fördenskull. Den kärlek du känner är en flicksnärtas, den
kärlek, som är naturlig för alla kvinnor, vilka äro födda att
fästa sig vid en man; men ack! mitt barn, för oss finnes
blott en man i världen, två finnas inte! och den, som vi
kallas att älska, är inte alltid den, som vi valt till make,
i det vi trodde oss älska honom. Så sällsamma mina ord
torde synas dig, kom i alla fall ihåg dem. Om vi inte älska
den vi valt, ligger felet både hos oss och honom, stundom
också hos omständigheter, som bero varken av oss eller
honom; och inte förty hindrar ingenting, att den man, vår
familj ger oss, är den man, till vilken vårt hjärta vänder
sig och som är den älskade mannen. Den skranka, vilken
sedermera finnes mellan oss och honom, reser sig ofta
genom en brist på beständighet, som kommer både från
oss och från vår make. Att av sin man göra sin älskare
är lika kinkigt som att av sin älskare göra sin man, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free