Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredag morgon.
Renée, mitt vackra helgon, min lycka återför mig
ständigt till dig. Jag känner mig ännu mera dig tillgiven än
jag någonsin varit, jag är dig så hängiven! Jag har så
grundligt studerat ditt äktenskapliga liv under början av
mitt eget, och jag ser dig så stor, så ädel, så präktigt dygdig,
att jag måste förklara mig för din underlägsna och
uppriktiga beundrarinna på samma gång som din väninna. Då
jag ser vad mitt äktenskap är, har jag nästan blivit
övertygad om, att jag skulle ha dött, om det varit annorlunda.
Och du lever? Genom vilka känslor, säg mig det? Jag
skall inte heller tillåta mig att på minsta sätt skämta med
dig. Ack! skämtet, min ängel, är dotter av okunnigheten,
man gycklar med det man inte vet. Där rekryterna skratta,
äro de beprövade soldaterna allvarsamma, har greve de
Chaulieu sagt mig, en stackars kavallerikapten, som ännu
inte marscherat längre än från Paris till Fontainebleau och
från Fontainebleau till Paris. Också anar jag, älskade vän,
att du inte sagt mig allt. Ja, du måste ha dolt något sår.
Du lider, det känner jag. Jag har gjort mig romantiska
tankar om dig och sökt på avstånd och av det lilla du sagt
mig om dig själv finna skälen till ditt uppförande. Hon
har endast försökt sig på äktenskapet, tänkte jag en afton,
och vad som för mig befinnes vara lycka, har varit lidande
för henne. Detta har hon vunnit med sina uppoffringar,
och nu vill hon inskränka deras mängd. Hon har förklätt
sina sorger i samhällsmoralens ståtliga axiom. Ah! Renée,
det beundransvärda är, att nöjet inte behöver religion,
apparat eller stora ord, utan är allt genom sig självt;
medan männen, för att rättfärdiga vårt slaveris och vårt
vasallskaps grymma förbindelser, hopat teorier och maximer.
Om dina offer äro vackra, sublima, skulle då min lycka, som
skyddats under kyrkans pell i vitt och guld och bekräftats
med intyget av den tråkigaste och trumpnaste av märer,
vara något vidunderligt? För lagarnas heder, för din egen
skull, men i synnerhet för att göra min glädje
fullständig, vill jag se dig lycklig, min Renée. Oh! säg mig, att
du börjar känna litet kärlek uppspira för Louis, som tillber
dig; säg mig, att den symboliska och högtidliga bröllops-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
