Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
omsider vara kvinna! Dessa tankar, som jag gömmer i
mitt hjärta, öka allvaret hos mig i min egenskap av
förhoppningsfull moder. Men som ingen familj finnes utan
barn, har jag önskat mig kunna påskynda den stund, då
familjens fröjder skulle börja för mig och bli enda innehållet
i hela min tillvaro. För närvarande är mitt liv ett liv av
väntan och mystär, varunder det mest motbjudande
lidande utan tvivel vänjer kvinnan vid andra lidanden.
Jag ger akt på mig själv. Trots alla ansträngningar av
Louis, vars kärlek omgiver mig med sina omsorger, sin
vänlighet, sin ömhet, känner jag en obestämd oro, med
vilken blandas de rubbningar i hälsa och lynne och den
motvilja för somligt och den sällsamma lystnaden efter annat,
som utmärka havandeskapet. Om jag skall berätta dig huru
det verkligen förhåller sig, även med fara att väcka någon
motvilja mot kallet, så tillstår jag, att jag inte begriper den smak
jag fått för vissa oranger, ett högst egendomligt tycke, men
som jag finner naturligt. Min man begiver sig till Marseille
och köper de vackraste oranger i världen; han rekvirerar
dem från Malta, Portugal, Korsika; men dessa oranger äter
jag inte, utan skyndar i stället, stimdom till fots, till
Marseille för att därstädes sluka dåliga oranger för en liard
stycket, så gott som ruutna, i en liten gränd, som leder till
hamnen, ett par steg från stadshuset; och deras blå- och
grönaktiga förskämda fläckar glänsa i mina ögon som
diamanter; i dem ser jag blommor, och jag minnes ingenting
av deras skämda lukt, medan jag finner dem äga en
retande saftighet, en vinartad värme och en utsökt smak. Nå
väl! min ängel, sådana äro de första kärleksförnimmelserna
i mitt liv. Dessa ohyggliga oranger äro min kärlek. Du
åtrår inte livligare din Felipe än jag dessa i upplösning stadda
frukter. Kort sagt, jag stjäl mig stundom ut i hemlighet,
skyndar på snabba fötter till Marseille och gripes av en
vällustig skälvning, då jag nalkas gränden: jag fruktar, att
månglerskan inte har några skämda oranger, och kastar
mig över dem och äter dem. Jag har sett Louis vända sig
bort för att inte känna deras elaka lukt. Jag erinrar mig
dessa hemska ord hos Obermann, denna dystra elegi, som
jag ångrar, att jag läst. »Druvorna vattnas med gödselvattenb
Men sedan jag börjat äta dessa frukter, har jag inga kvälj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
