- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
134

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

fortvaro. Med vilken kärlek måste inte en kvinna omgiva
denna älskade varelse, som först lärt henne känna dessa
fröjder, som låtit henne utveckla sina själskrafter och lärt
henne moderskapets stora konst? Förstfödslorätten, som
i forntiden sammanlänkas med världens uppkomst och
blandar sig med samhällenas uppstående, synes mig inte
böra sättas i fråga. Ah! Huru mycket lär inte ett barn
sin moder! Vi ha givit dygden så många löften i detta
ständiga skydd, som man är skyldig en svag varelse, att
kvinnan endast då är i sin sanna sfär, när hon är moder;
endast då utvecklar hon alla sina krafter, uppfyller sitt
livs plikter och njuter all dess lycka och alla dess nöjen. En
kvinna, som inte är moder, är ett ofullständigt och
förfelat väsen. Skynda dig att bli mor, min ängel! Du skall
då mångfaldiga din nuvarande lycka med hela min sällhet.

P. S.

Jag måste lämna dig, då jag hörde din herr gudson skrika,
och det skriket hör jag ända bort i trädgården. Jag vill
inte avsända detta brev utan att säga dig ett avskedsord;
jag har nyss läst om det och är förfärad över de vardagliga
känslor det innehåller. Vad jag känner, ack! synes mig
alla mödrar, som erfarit detsamma som jag, böra uttrycka
på samma sätt, och jag tänker, att du skall göra gyckel av
mig, som man gör gyckel av alla fäders enfald, vilka tala
om sina barns förstånd och skönhet och alltid finna något
ovanligt hos dem. Kära hjärtevän, det stora
betydelsefulla ordet i detta brev är, jag upprepar det: jag är numer
lika lycklig som jag förut var olycklig. Denna lantgård,
som för övrigt blir ett gods, ett fideikommiss, är för mig
det förlovade landet. Jag har slutat min ökenvandring.
Tusen kyssar, hjärtevän. Skriv till mig, nu kan jag utan
att gråta läsa beskrivningen på din lycka och din kärlek.
Farväl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free