Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
mina hårflätor, förgäves sökte jag höja den intetsägande
färgen hos mitt ljusa hår med körsbärsfärgade band,
alltsammans bleknade för en Renée, som jag inte väntade mig
finna i la Crampades oas.
Felipe avundades också alltför mycket detta barn, som
jag började hata. . Ja, detta oförsynta liv, som fyllde
ditt hus, som ger det liv, som skriker och skrattar i det,
det ville jag ha. Jag läste dess saknad i Macumers blickar,
jag grät honom ovetande under två nätter. Jag låg på
sträckbänken hos dig. Du är en alltför vacker kvinna och
alltför lycklig mor för att jag kan stanna hos dig. Ack!
din skrymterska, som beklagade dig! För det första är din
1’Estorade förträfflig, han talar med behag; hans
grå-sprängda hår är vackert; han har vackra ögon, och hans
sydländska sätt att föra sig har, jag vet inte vad, som
intager. Efter vad jag funnit, skulle han förr eller senare
utses till deputerad för Bouches-du-Rhone; han skall göra
karriär i kammaren, ty jag står alltid till er tjänst, i allt
beträffande er ärelystnad. Landsflyktens elände har
givit hoiiom denna lugna och stadgade uppsyn, som i mina
ögon är hälften av politiken. I min tanke består, ser
du kära vän, hela politiken i att synas allvarsam. Jag
sade också till Macumer, att han måste vara en bra stor
statsman.
Med ett ord, sedan jag övertygat mig om din lycka,
skyndar jag nöjd till mitt kära Chantepleurs, där Felipe
skall göra allt för att bli far; jag vill inte ta emot dig där,
om jag inte vid min barm har ett vackert barn liksom ditt.
Jag förtjänar alla namn, som du behagar ge mig: jag är
orimlig, nedrig, oförståndig. Ack! man är allt detta, då
man är svartsjuk. Jag är inte ond på dig för det, men
jag led, och du skall förlåta mig, att jag undandrog mig
dylika lidanden. Hade jag stannat ytterligare två dagar,
skulle jag begått någon dumhet. Ja, jag skulle gjort mig
skyldig till dålig smak. Trots det raseri, som sargade mitt
hjärta, är jag glad att ha varit hos dig, glad, att ha sett dig
vara moder, så vacker och så fruktsam och fortfarande
min väninna mitt under dina modersfröjder, liksom jag
alltid skall förbli din under min"kärlek. I Marseille, blott
några steg ifrån er, är jag redan stolt över dig, stolt över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
