Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
för att du lämnade mig. Trots din flykt, skall jag ändå
inte bespara dig ett enda ord av vad jag i dag tänkte säga
dig vid klippan. Läs fördenskull mitt brev med
uppmärksamhet, det ber jag dig, ty det rör mycket mera dig än
Macumer, ehuru han har stor del i min moralkaka.
För det första, hjärtevän, älskar du honom inte. Innan
två år förgått, skall du ha tröttnat på denna dyrkan. Du
skall i Felipe aldrig se en make, utan en älskare, med vilken
du utan att bekymra dig leker, som alla kvinnor leka med
en älskare. Nej, han imponerar inte på dig, du har inte
för honom den djupa aktning, denna av fruktan uppfyllda
ömhet, som en verkligt älskande kvinna hyser för den man,
i vilken hon ser en gud. O! jag har noga studerat kärleken,
min ängel; och mer än en gång sonderat mitt hjärtas svalg.
Sedan jag noga prövat dig, kan jag säga dig: du älskar inte.
Ja, kära drottning i Paris, liksom drottningarna önskar du
bli behandlad som grisett, vill behärskas, medryckas av
en stark man, som i stället för att tillbe dig, kan krama dina
armar i ett anfall av svartsjuka. Macumer älskar dig för
mycket för att någonsin kunna tillrättavisa dig eller ens
motsäga dig. En enda blick från dig, ett enda av dina ord,
som’ smeker honom, smälter hans starkaste föresats. Förr
eller senare skall du förakta honom, därför att han älskar
dig för högt. Ack! han skämmer bort dig, liksom jag skämde
bort dig, då vi voro i klostret, ty du är en av de mest
förföriska kvinnor och en av de mest förtjusande andar, man
kan föreställa sig. Du är framför allt sann, och världen
fordrar ofta, till vår egen lycka, lögner, till vilka du aldrig
skall nedlåta dig. Världen fordrar sålunda, att en hustru
inte låter märka det välde hon utövar över sin man.
Ur umgängessynpunkt sett, bör en man lika litet
te sig som sin hustrus älskare, om han också älskar henne
som en sådan, som en hustru bör spela rollen av älskarinna.
Men ni bryter båda två mot denna lag. Vad världen i
första rummet, mitt barn, minst förlåter, åtminstone att
döma av vad du själv sagt mig, är lyckan; den måste man
dölja; men detta är dock ingenting. Mellan älskande
finnes en jämlikhet, som i min tanke aldrig kan finnas
mellan hustru och man, vid äventyr av en social omstörtning
och utan ohjälpliga olyckor. En nolla till man är något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
