- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
148

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXXVIII - XXXIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

Din gudson har tagit sina första steg utan sin gudmor;
för övrigt är han beundransvärd och börjar visa mig de små
behagfulla åtbörder, vilka säga mig, att han inte längre är
ett organ, som diar, ett brutalt liv, utan en själ: hans
småleenden äro uppfyllda av tankar. Jag har i min egenskap
av amma varit så gynnad, att jag avvänjer min Armand i
december. Ett års digivning förslår. Barn, som dia för
länge, bli dumma. Jag håller på folkmeningarna. Du
måste ha en vansinnig framgång i Italien, min vackra
blondin. Tusen kyssar. ,

XXXIX.

Från baronessan de Macumer till vicomtess de VEstorade.

Rom december.

Jag har fått ditt nedriga brev, som min förvaltare
tillsänt mig från Chantepleurs. Oh! Renée . . . Men jag
besparar dig allt vad min harm skulle kunna inge mig. Jag
skall endast berätta dig, vilken verkan ditt brev gjorde.
Vid vår återkomst från den lysande fest, som ambassadören
givit för oss och på vilken jag lyste i hela min glans och
därifrån Macumer återvände, betagen i mig på ett sätt, som
jag inte förmår beskriva, läste jag för honom ditt
förskräckliga svar och läste det gråtande med fara att han skulle
finna mig ful. Min älskade Abencerag föll till mina fötter,
i det han kallade dig en fjolla: han förde mig ut på balkongen
till det palats, vi bebo och därifrån vi se en del av Rom,
och vad han där talade var värdigt den anblick, som erbjöd
sig för våra blickar, ty det var ett härligt månsken. Som
vi redan kunna italienska, uttryckte han sin kärlek på detta
vackra och för passionens tolkning så gynnsamma språk, och
vad han sade syntes mig överjordiskt. Han förklarade,
att även om du vore profet, skulle han föredraga en lycklig
natt eller en av dessa utsökta mornar framför ett helt liv.
Efter den räkningen hade han redan levat tusen år. Han
ville, att jag skulle förbli hans älskarinna och önskade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free