Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XLV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Väl ute njöt jag av mitt verk och beundrade den lille
Armand, som såg ut som en prins och ledde baby den lilla
vägen, som du vet, då en vagn kom. Jag ville ha barnen
åt sidan, men båda två rullade ned i en lerpuss, och därmed
var det slut med mina mästerverk! Man måste återvända
hem och klä om dem. Jag tog den lilla på armen utan att
märka, att jag förstörde min klänning; Mary tog fatt i
Armand och vi gingo tillbaka. Då en baby gråter och ett barn
väter ned sig, är allt sagt: en mor tänker inte längre på
sig själv, därtill är hon alltför upptagen.
Middagen tillstundar, och jag har under mesta tiden inte
uträttat något; hur skall jag hinna servera dem båda två,
knyta servetterna på dem, vika upp ärmarna och få dem
att äta? Det är ett problem, som jag löser två gångerom
dagen. Mitt under alla dessa ständiga omsorger, dessa
fester och dessa små olyckor, finnes ingen glömd i hela huset
mer än jag. Det händer ofta, att jag behåller
papiljot-terna i håret, då barnen varit stygga. Min toalett beror
av deras lynne. För att ha någon stund för mig själv,
för att skriva dessa sex sidor, måste de få klippa ut gubbar
tu- mina romaner, bygga slott med böckerna, med
schackpjä-der eller elfenbensbrickor, får Nais ordna mina silkes- och
yllestrumpor på sitt sätt, vilket, kan jag försäkra dig, är
så invecklat, att det tager hela hennes lilla förstånd i
anspråk och hon inte låter höra ett enda ord.
När allt kommer omkring, har jag emellertid intet skäl att
klaga. Mina barn äro starka och friska och roa sig med
mindre kostnad och besvär än man tror. De äro glada åt
allt; de behöva fastmer en övervakad frihet än leksaker.
Några röda, gula, blåaktiga eller svarta stenar; små musslor,
sandens underverk göra dem lyckliga. Deras rikedom är att
äga mycket småsaker. Jag hör på Armand, han talar till
blommorna, till flugorna, till hönsen och härmar dem;
han kommer överens med insekterna, som fylla honom med
beundran. Allt smått intresserar dem. Armand börjar
fråga efter alltings varför, han kom för att se vad jag sade
hans gudmor; för övrigt tager han dig för en fé; se blott,
huru rätt barnen alltid ha!
Ack, min ängel, jag har inte velat bedröva dig med att
berätta all denna lycka. Så här vill jag skildra din gud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
