Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XLVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
vakat vid hans lik jämte prästerna och jag har läst bönerna
för de döda. Jag har ålagt mig straffet med denna
förfärliga smärta, och ändå, då jag såg huru hans rena läppar logo
mot mig, innan han dog, kan jag inte tro, att min kärlek
dödat honom! Med ett ord, han finnes inte mera, och jag,
jag lever! Vad skall jag kunna mera säga dig, som känt
oss så väl? Allt är sagt i dessa två ord. O! om någon kunde
säga mig, att man kan återkalla honom till livet, skulle jag
ge min del i himlen för att få höra detta löfte, ty det skulle
vara att få återse honom! . . . Och att återfå honom, om också
blott för ett par sekunder, det skulle vara att få andas
med dolken ur hjärtat! Kommer du inte snart för att säga
mig det? Älskar du mig inte tillräckligt för att bedraga
mig? . . . Men nej! du sade mig på förhand, att jag
tillfogade honom djupa sår. Är det sant? Nej, jag förtjänade
inte hans kärlek, däri har du rätt, jag stal den. Jag har
kväft lyckan i mina besinningslösa famntag! O! då jag
skriver till dig, är jag inte mera vansinnig, men jag känner,
att jag är ensam! Store Gud, vad finns väl värre i ett
helvete än detta ord?
Då man bar bort honom, lade jag mig i samma säng och
hoppades få dö, ty det fanns endast en dörr emellan oss,
och jag trodde ännu, att jag hade nog styrka att öppna den!
Men, ack! Jag var för ung, och efter fyrtio dagars
tillfrisknande, varunder man vårdade mig med den ohyggliga
konsten hos alla en dyster vetenskaps uppfinningar, ser jag mig
på landet sitta vid mitt fönster mitt ibland de vackra
blommor, som han vårdade för min räkning, och njuta av den
präktiga utsikt, över vilken hans blickar så ofta irrat, som
han berömde sig av att ha upptäckt, därför att den
behagade mig. Ack, kära vän, smärtan att förändra plats är
oerhörd, då hjärtat är dött. Den fuktiga jorden i min
trädgård förorsakar mig rysningar, jorden är som en stor
grav, och jag tycker mig gå på honom! Första gången
jag gick ut, greps jag av fruktan och stannade orörlig. Det
är för hemskt att se hans blommor utan honom!
Min mor och min far äro i Spanien, du känner mina
bröder, och du nödgas stanna på landet; men var lugn:
två änglar ha vakat över mig. Hertigen och hertiginnan
av Soria, dessa båda charmanta varelser, skyndade till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
