Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XLVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
för varje àr med vad vi skola giva dem nyårsdagen. Alla
veta, att minsta fel, en misstanke om deras tystlåtenhet,
kan komma dem att förlora ofantliga fördelar. Älskande
plåga aldrig sina tjänare, de äro överseende av naturen,
och därför kan jag lita på mitt folk.
Allt dyrbart, vackert, elegant, som fanns i mitt hus vid
rue du Bac, finnes i villan. Min Rembrandt, som inte är
mer eller mindre än en gammal förfallen målning, hänger i
trappan, Hobbema finnes i käns arbetsrum mitt emot
en Rubens; Titian, som min svägerska skänkt mig från
Madrid, pryder boudoaren; de vackraste möblerna, som
Felipe skaffade, äro väl placerade i salongen, som
arkitekten dekorerat på ett utsökt sätt. Allting i villan är
beun-ransvärdt enkelt, av detta slags enkelhet, som kostar
etthundratusen francs. Vår bottenvåning, som knappast
synes för blommor och buskar, är uppförd över källare av
kvarnsten på betonggrund, och erbjuder en beundransvärd
svalka utan minsta fuktighet. Slutligen seglar en flotta
av svanor på dammen.
O Renée! I denna dal härskar en tystnad, som kan förnöja
de döda. Man väckes av fåglarnas sång eller av vindens sus
i popplarna. Från kullarna rinner en liten källa, som
arkitekten fann, då grunden till muren mot skogen grävdes, och
som rinner över silvervit sand till dammen mellan två
stränder av krasse; jag vet inte huru högt den skulle kunna
betalas. Skall Gaston inte fatta hat till denna alltför
fullständiga lycka? Allt är så vackert, att jag darrar; masken
bygger i den goda frukten, insekterna angripa de präktiga
blommorna. Gnager inte den otäcka bruna larven, vars
glupskhet liknar dödens, alltid skogarnas stolthet? Jag
vet redan, att en osynlig och avundsam makt anfaller
alltför fullständig lycka. Detta skrev du för övrigt för
längesedan till mig och du profeterade sant.
Då jag i förrgår såg efter, om mina sista fantasier blivit
förstådda, kände jag, hur tårarna kommo i mina ögon, och
jag skrev på arkitektens räkning till hans stora
överraskning: i Godkännes till betalning.» — »Ert affärsombud skall
inte betala, min fru», sade han; »det är ju fråga om
trehundratusen francs.» Jag tillfogade: "Utan invändning!»
som en äkta Chaulieu från sjuttonde århundradet. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
