Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - LI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Vad René beträffar skall flottan utan tvivel göra honom till
diplomat. Vid sju års ålder är den lille gossen redan så
slug som en gammal kardinal.
Ah! Louise, jag är en lycklig moder! Mina barn bereda
mig fortfarande glädje utan skugga.
Senza brama, sicura ricchezza.
Armand går i collège Henri IV. Jag har beslutit mig för
den allmänna undervisningen utan att fördenskull kunna
förmå mig att skilja mig från honom, och jag har gjort som
hertigen av Orléans gjorde, innan han blev och kanske för
att bli Ludvig Filip. Varje morgon följer Lucas, den gamle
betjänten, som du känner, Armand till skolan, då
undervisningen börjar, och hämtar honom klockan halv fem. En
gammal kunnig huslärare, som bor hos mig, arbetar med
honom på aftonen och väcker honom på morgonen vid samma
tid som skolans lärjungar stiga upp. Lucas bär till honom
en liten frukost klockan tolv under rasten. Sålunda ser
jag honom till middagen och på aftonen, innan han går till
vila, och på morgonen är jag närvarande, då han går till
skolan. Armand är fortfarande det förtjusande barn med
hjärta och hängivenhet, som du känner sedan gammalt och
älskar; hans lärare är nöjd med honom. Jag har min Nais
hos mig, och den lilla surrar oupphörligt kring mig, men jag
är lika mycket barn som hon. Jag har inte kunnat besluta
mig för att mista mina kära barns ljuva ömhetsbetygelser.
Jag kan nu, så snart jag vill, skynda till Armands säng för
att se på honom medan han sover och för att taga, begära
och erhålla en kyss av denne ängel, något, som är en
nödvändighet för min hela tillvaro.
Systemet att behålla barnen hemma i föräldrahuset har
likväl sina olägenheter, som jag också nog erfarit.
Samhället liksom naturen är avundsjukt och tillåter intet intrång
på sina lagar; det tål inte, att man rubbar dess ekonomi. I
de familjer, där man behåller barnen hemma, äro dessa
sålunda blott alltför ofta utsatta för världens eld, de
bevittna dess lidelser, de studera lögnerna. Oförmögna, som de
äro, att förstå de olika bevekelsegrunder, som bestämma
fullvuxna personers beteende, underordna de världen sina
känslor, sina lidelser i stället för att underordna sina önsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
