Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - LI - LII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
jag sätter skorna på hennes små söta fötter, gripes mitt
hjärta av en tanke, som genomkorsar min hjärna och nästan
gör mig vanmäktig. Är man herre över sin dotters öde?
Måhända skall hon skänka sin kärlek åt en ovärdig, måhända
skall hon inte bli älskad av den, som hon älskar. Ofta, då
jag betraktar henne, komma tårarna i mina ögon. Lämna
en tjusande varelse, en blomma, en ros, som vuxit upp ur
vårt sköte som en knopp på en rosenbuske och giva den åt
en man, som berövar oss allt! På två år har du inte skrivit
till mig de tre orden: jag är lycklig! Du har påmint mig om
äktenskapsdramat, som är ohyggligt för en mor, i så hög
grad mor som jag. Farväl, ty jag vet inte varför jag
skriver till dig; du förtjänar inte min vänskap. O, svara
mig, min Louise!
LII.
Fru Gaston till fru de 1’Estorade.
Le Chalet.
En tystnad under två år har retat din nyfikenhet, och du
frågar, varför jag inte skrivit till dig, min kära Renée.
Men, ser du, det finns inga ord, intet språk för att uttrycka
min lycka; våra själar ha styrka att bära den, där har du
allt i två ord! Vi behöva inte göra den minsta
ansträngning för att vara lyckliga; vi förstå varandra i allting.
Under två år har inte det minsta missljud funnits i denna
konsert, minsta olikhet i uttrycket av vår känslor, minsta
skiljaktighet i vad vi velat. Med ett ord, kära du, det finnes inte
en av dessa tusen dagar, som inte burit sin särskilda frukt,
inte ett ögonblick, som fantasien inte gjort hänförande. Vi
äro förvissade, inte blott att vårt liv aldrig skall bli
enformigt, utan att det måhända också aldrig skall kunna rymma
vår kärleks poesi, lika rik och omväxlande som naturen
själv. Nej, ingen missräkning! Vi behaga varandra ändå
mera än den första dagen, och för varje stund upptäcka
vi nya skäl att älska varandra. Vi föresätta oss varje afton,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
