- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
190

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - LII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

igo

då vi promenera efter middagen, att begiva oss till Paris
för att se oss omkring, såsom man säger: jag skall se Schweiz.

»Huru!» utropar Gaston, »men man ordnar den eller den
boulevarden, la Madeleine är i ordning, man måste
emellertid se det.»

Bah! Dagen därpå stanna vi i sängen och äta frukost
på vårt rum; klockan blir tolv, det är varmt, och man
unnar sig en liten siesta; därpå ber han, att jag skall låta
honom betrakta mig, och han betraktar mig precis som om jag
vore en tavla; han fördjupar sig i denna betraktelse, som
du förstår är ömsesidig. Vi få då båda tårar i ögonen,
tänka på vår lycka och darra. Jag är alltjämt hans
älskarinna, det vill säga, jag tyckes älska mindre än jag
bin-älskad. Det är ett förtjusande bedrägeri. För oss
kvinnor är det ett så stort behag att se känslan övervinna åtrån
och se härskaren, ännu blyg, stanna just där vi önska, att
han stannar! Du har bett mig säga dig, hurudan han är;
men, kära Renée, det är omöjligt att göra porträttet av
en man, som man älskar, man kan inte vara sann. Oss
emellan måste vi dessutom också utan tillgjordhet medgiva
en sällsam och sorglig verkan av våra seder: ingenting är så
olika som världsmannen och den älskande mannen;
skillnaden är så stor, att den ena inte liknar den andra i
någonting. Den, som intager den mest graciösa dansörs allra
behagfullaste ställningar för att vid spiselvrån om aftonen
säga oss ett kärlekens ord, kan vara i saknad av alla de
hemliga behag, som en kvinna önskar. Tvärtom kan en man
som är ful, saknar sätt och är illa klädd i svarta kläder,
dölja en älskare, som är i besittning av kärlekens
själfullhet och inte är löjlig i någon av de ställningar, i vilka vi
själva med alla våra yttre behag kunna stranda.

Hos en man finnes en hemlighetsfull överensstämmelse
mellan vad han synes vara och vad han är; finna en man, som
i det äktenskapliga livets avskildhet har det medfödda
behag, som icke förvärvas, som antikens bildhuggare
utvecklat i sina statyers sälla och kyska äktenskap, denna
oskuld i att hängiva sig, som de gamle inlade i sina poem
och som i nakenheten ännu tyckes bevara kläderna för
själen, hela detta ideal, som utgår från oss själva och
tillhör harmoniernas värld, vilket utan tvivel är tingens ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free