Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - LII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
polisonger och skägg; de ha blivit så vanliga. Hans heliga
fattigdom har bevarat honom för alla dessa fläckar, som
fördärva unga män. Han har präktiga tänder och en
järnhälsa. Hans så livliga blick har för mig en magnetisk
ljuvhet, tändes och lyser som en blixt, då hans själ är
upprörd. I likhet med alla starka män med hög intelligens
har han en jämnhet i karaktären, som skulle förvåna dig,
liksom den förvånat mig.
Jag har hört många kvinnor, som anförtrott mig sina
hemliga sorger; men den ombytlighet i viljan, den oro,
som utmärker män, vilka äro missnöjda med sig själva,
inte vilja eller kunna åldras, vilka ständigt göra sig
förebråelser för sina ungdomsdårskaper och vilkas ådror
innehålla gift, vilkas blick alltid är sorgsen, vilka äro grälaktiga
för att dölja sin misstro, som sälja er timmes lugn för
obehagliga mornar och hämnas på oss för att inte kunna
vara älskvärda samt fatta ett hemligt hat till vår skönhet,
alla dessa sorger känner ungdomen icke, de äro olyckliga
äktenskaps tillbehör. O! kära vän, gift Athenais endast
med en ung man. Om du visste, huru jag kan njuta av
detta ständiga leende, som varieras av ett fint och
grann-laga förstånd, av detta talande leende, som i mungiporna
förråder kärlekstankar, stumma tacksamhetsbetygelser
och som alltid förbinder förgångna med närvarande
fröjder! Oss emellan finnes ingenting glömt. De minsta
småsaker ha vi gjort till meddelaktiga av vår lycka; allt
är levande, allt talar till oss i dessa hänförande skogsparker.
En gammal mossbelupen ek i närheten av grindvaktarns
hus vid vägen säger oss, att vi trötta satte oss i dess skugga
och att Gaston därstädes förklarade de mossor, som funnos
vid våra fötter, berättade deras historia och att vi från
dessa mossor höjde oss från vetenskap till vetenskap ända
till världens slut. Våra andar ha något så broderligt, att
jag tror oss vara två upplagor av samma arbete. Som du
ser, har jag blivit litterär. Vi ha båda vanan eller gåvan
att se varje sak i hela dess vidd, lägga märke till allt
i densamma, och beviset, som vi alltid lämna oss själva
på detta rena inre sinne, är ett ständigt nytt nöje. Vi ha
kommit därhän, att vi betrakta detta andliga samförstånd
som ett bevis på vår kärlek; om det någonsin sviker oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
