Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - LIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
jag i all fall, att han tänkte det, och åter lämnade jag honom
för att gå till vila: natten hade kommit.
O! Renée, i ensamheten driver en allhärjande tanke
till självmord. Dessa utsökta trädgårdar, denna
stjärnbeströdda natt, denna svalka, som sänder mig fläktar från
alla våra doftande blommor, vår dal, våra kullar, allt
tycktes ödsligt och dystert, svart och kallt. Jag befann mig
liksom i botten på en bråddjup mitt ibland ormar, giftiga
växter; jag såg inte längre Gud i himlen. En dylik natt gör
en kvinna gammal.
»Tag Fedelta, rid till Paris», sade jag följande dag till
honom; »vi skola inte sälja henne; jag älskar hästen, därför
att den bär dig!» Han lät emellertid inte föra sig bakom
ljuset av min tonvikt, i vilken det inre raseri, jag sökte
dölja, stack fram. — »Förtroende!» svarade han och räckte
mig sin hand med en så ädel rörelse, i det han gav mig en
så ädel blick, att jag kände mig tillintetgjord. — »Vi äro
bra småaktiga!» utbrast jag. — »Nej, du älskar mig, det är
allt», sade han och tryckte mig till sig. — »Begiv dig till
Paris utan mig», sade jag och lät honom förstå, att jag
befriade mig från mina misstankar. Han begav sig dit,
då jag trodde han skulle stanna.
Jag avstår från att skildra vad jag led. Det fanns i mitt
jag ett annat jag, som jag inte visste, att det kunde vara till.
För det första ha dessa slags uppträden, kära vän, för
en kvinna som älskar, en tragisk högtidlighet, som
ingenting förmår uttrycka; hela livet framstår för en i det
ögonblick de tilldraga sig, och ögat varseblir ingen horisont;
intet är allt, blicken är en bok, ordet fullt av isflak, och i
en rörelse hos läpparna läser man en dödsdom. Jag
väntade, att han skulle vända om, ty hade jag inte visat
mig tillräckligt ädel och stor? Jag gick allra högst upp i
villan och följde hans väg med blicken. Ack, kära Renée,
jag såg honom försvinna med en rasande fart. — Så bråttom
han har! tänkte jag ofrivilligt. Då jag därpå väl var allena,
återföll jag i förmodandenas och antagandenas helvete, i
misstankarnas storm. Stundtals syntes mig vissheten, att
jag blivit bedragen, vara en lisa i jämförelse med tvivlets
fasor! Tvivlet är vår duell med oss själva, och i denna ge
vi oss fruktansvärda sår. Jag gigk fram och tillbaka i allé-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
