- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
213

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - LVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon nu utvecklat; hon skulle kunnat leva länge ännu,
men på några dagar har hon gjort allt ohjälpligt. Jag skall
inte omtala, vilka intryck, jag erfor, då jag hörde läkarnas
väl grundade dom. Du vet, att jag alltid levat lika mycket
för Louise, som för mig själv. Jag var också tillintetgjord
och kunde inte följa de grymma doktorerna ut. Med mitt
ansikte badande i tårar, tillbragte jag, jag vet inte hur lång
tid i smärtsamma tankar. En himmelsk röst väckte mig
ur min försoffning med orden: — »Nå väl! jag är dömd»,
som Louise sade, i det hon lade sin hand på min axel. Hon
förmådde mig stiga upp och följa sig in i sin lilla salong.

»Lämna mig inte», bad hon med en bönfallande blick,
»jag vill inte se förtvivlan omkring mig; jag vill framför
allt bedraga honom, jag har styrka nog därtill. Jag är full
av energi och ungdom och jag skall dö upprätt. För min
del beklagar jag mig inte; jag dör såsom jag ofta önskat:
vid trettio års ålder, ung, vacker och helt och hållet mig
själv. Vad honom beträffar, skulle jag gjort honom
olycklig, jag inser det. Jag har fastnat i min kärleks nät som en
hind, som stryper sig i sin otålighet att ha låtit fånga sig;
av oss båda är jag hinden . .. och en vild till på köpet.
Min ogrundade svartsjuka träffar redan hans hjärta och
låter honom lida. Den dag, då mina misstankar skulle ha
träffat likgiltigheten, den lön, som väntar svartsjukan,
nåväl! ... då skulle jag vara död. Jag har gjort upp min
räkning med världen. Varelser finnas, som gjort tjänst i
sextio år i världen, fast de i själva verket levat endast ett
par år i densamma; jag tyckes vara blott trettio år, men i
själva verket har jag levat sextio kärlekens år. För mig
själv, för honom är denna upplösning sålunda lycklig.
Med oss båda är det däremot en annan sak; du förlorar en
syster, som älskar dig, och den förlusten är oersättlig.
Endast du, du allena av alla här, måste begråta min död.. .
Min död», återtog hon efter en lång tystnad, under vilken
jag såg henne endast genom mina tårars slöja, »medför
en grym lärdom. Min kära doktor i korsett har rätt:
äktenskapet får inte grunda sig på passionen, inte ens på
kärleken. Ditt liv är vackert, du har gått din väg fram och
allt mer och mer älskat din Louis; varemot ett äktenskapligt
samliv, som börjar med den största lidelse, endast kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free