Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - LVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
familj, har försvunnit. Från denna afton komma Louises
båda bröder och far till häst alla mornar, och de båda
hertiginnorna tillbringa alla aftnar på le Chalet. Döden närmar
lika mycket som den skiljer och tystar småsinta lidelser.
Louise är sublim i sitt behag, sin klokhet, sitt tjusande
väsen, sin själfullhet och sin ömma känsla. Ända till sista
ögonblicket visar hon den smak, som gjort henne så
berömd och skänker oss dessa andens skatter, som gjorde
henne till en av Paris’ drottningar.
»Jag vill vara vacker även i min likkista», sade hon med
detta småleende, som endast tillhör henne, då hon måste
intaga sängen för att tyna bort under de fjorton dagarna tills
i dag.
I hennes rum finnes intet spår till sjukdom: dekokter,
elixir, hela den medicinska attiraljen är undangömd.
»Dör jag inte vackert?» sade hon i går till kyrkoherden
i Sèvres, för vilken hon biktade sig.
Vi taga som giriga vara på hennes sällskap. Gaston,
som prövats av så mycken oro, så många ohyggliga
upplysningar, saknar inte mod, men har fått ett hårt slag; jag
skulle inte förvåna mig, om han helt naturligt följer sin
hustru. I går sade han till mig, då vi gingo till dammen:
— »Jag måste vara far åt dessa båda barn ... Och han
pekade på sin svägerska, som promenerade med hans
brorsbarn. »Men fast jag inte vill göra något för att lämna denna
världen, lova mig ändå att vara en andra mor för dem och
förmå er man att mottaga det offentliga förmynderskap, som
jag skall anförtro honom tillsammans med min svägerska.»
Detta sade han utan minsta högtidlighet såsom en människa,
vilken känner sig förlorad. Hans ansikte besvarar med ett
leende Louises leenden, och endast jag låter inte bedraga
mig därav. Han utvecklar lika mycket mod som Louise.
Hon har velat se sin gudson; men jag är inte missnöjd med
att han är i Provence; hon skulle eljest visat sin
frikostighet mot honom på ett sätt, som bragt mig i förlägenhet.
Farväl min vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
