Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - LVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2x6
25 augusti (hennes födelsedag).
I går afton yrade Louise en liten stund, men det var
verkligen en elegant yrsel, som visar att själfulla personer
inte bli tokiga som borgerligt folk eller dumhuvuden. Hon
sjöng med slocknande röst några italienska sånger ur
Puritani, Somnambula och Mosé. Vi stodo tysta vid sängen
och hade allesammans, till och med hennes bror Rhétoré,
tårar i ögonen, det var nämligen alldeles tydligt, att
hennes själ på detta sätt flydde. Hon såg oss inte mer! Ännu
fanns emellertid hela hennes behag i denna svaga och
gudomligt ljuva sång. På natten började dödskampen.
Jag kom klockan sju på morgonen för att hjälpa henne
stiga upp; hon hade återfått något litet styrka och ville
sätta sig vid fönstret samt bad att få Gastons hand . . .
Därpå lämnade, min vän, den mest tjusande ängel, som
vi någonsin kunna finna här på jorden, oss endast sitt
jordiska hölje. Då hon kvällen förut, utan att Gaston visste
det, erhöll sista smörjeisen, medan Gaston under
ceremonien njöt litet sömn, bad hon mig, att jag skulle läsa de’
profundis, på franska, medan hon satt mitt mot den sköna
natur, som hon själv skapat. Hon upprepade i tankarna
orden och tryckte handen på sin make, som knäböjde på
andra sidan om hennes vilstol.
26 augusti.
Mitt hjärta är krossat. Jag har nyss sett henne i hennes
svepning, hon har blivit blek med blåaktiga skiftningar.
O! jag vill se mina barn! mina barn! Kom emot mig med
barnen!
Paris 1840.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
