Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att man inte kan vara säker på, att ett
fruntimmer går sin väg, förrän hon tagit afsked för
tionde gången.
Hanna (klappar Beigenhjelm på
armen).
Du ä’ ändå snäll, du, Ernst. ..
(Ada och Walter i tamburdörren.)
Walter.
Så ömt! (Hanna springer till honom. Han vill
kyssa henne, men hon undviker kyssen. Kyligt.) Det
var sant.. .!
Hanna (hviskande).
Sen!
Walter.
Ni se så besynnerliga ut. Har det bändt
något.
Frl’ Hermens.
Nej, vi ha bara talat litet allvar.
Hanna.
Jag trodde, alla främmande hade gått, och
så kom jag in och sa: Gud ske lof, nu har jag
kysst ut dem allihop. Och så stod där en kvar
ändå. Har jag inte otur, så säg!
Walter.
Jo, det var trefligt!
Hanna.
Den enda fördelen ä’, att nu kau jag då
inte gå till tant Lunell i eftermiddag, för
kon-sulinnan konuner dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
