Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SENARE UTTALANDEN OM NORSKA FRÅGAN.
17
direkt berör tilldragelserna 1814 och visar huru de, nära ett
halft århundrade efteråt, af honom bedömdes, sedan
ögonblickets tillfälliga stämningar lagt sig och händelserna kunde
öfverskådas i sitt stora sammanhang.
Han medgifver i ett af dessa bref, att den formella rätten
genom Kielertraktaten skulle hafva varit på Sveriges sida, om
norrmännen af Sveriges konung och kronprins blifvit
behandlade såsom upproriska undersåtar. »Men, säger han skämtsamt,
olyckligt var det, att — oafsedt bristen på förmåga hos oss —
man saknade en verldsöfverhofrätt, inför hvars skrank man
kunde draga de bångstyriga, när egna näfvar ej räckte till för
att göra den goda rätten gällande. Der, på de anklagades
bänk, skulle dock norrmännen ej hafva saknat godt sällskap,
ty Gustaf Vasa, Garibaldi, Vilhelm af Oranien, Johan af
Bra-ganza o. s. v. — ja t. o. m. lilla gubben Karl af
Södermanland skulle der trängas om platsen.»
Särskildt framhåller han, att dröjsmålet med
Kielertrakta-tens genomförande i väsentlig mån förändrat situationen till
Norges förmån: »Det var ej längre den danska provins, som
vi på papperet i Kiel förvärfvat, utan en åter uppstånden
nation, som, ehuru under en blott kort period, hunnit dricka
djupt ur den väckta nationalitetens, oberoendets och
sjelfstän-dighetens bägare. . . . Det kunde hafva påräknat Europas
sympatier, hvilka högljudt satte Norges sak på samma linea
som Polens och Spaniens 1809.»
Föreningen med Norge var vunnen, om också ej på det
sätt, som samtiden i Sverige föreställt sig från början. Sveriges
ställning var faktiskt för en lång följd af år så betryggad,
att det i lugn kunde sysselsätta sig med sina inre
angelägenheter, utan att blanda sig i Europas stora politik. Det dröjde
dock länge, innan öfvertygelsen härom fann rotfäste hos
Sveriges nye regent, Som på närmare håll än någon af hans
nya landsmän erfarit osäkerheten i Europas politiska
förhållanden och sett deras vexlingar. Han hade anledning att
misstro den sakernas nya ordning, som grundlades på kon-
TroiU- Wachtmeister, Anteckningar. II. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
