Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONPRINSEN OCH HÄNDELSERNA I FRANKRIKE. 25
ligaste inkonseqvens sätta sitt namn under en traktat med
Napoleon.»
Det synes af dessa anteckningar, att man i
regeringskretsarna i Stockholm ej utan oro märkte kronprinsens
förändrade stämning. Han hade haft skäl att beklaga sig öfver
den ovänlighet, som visades honom och hans representanter
af Frankrikes Bourbonska styrelse, och han dolde i sina samtal
med Frankrikes sändebud i Stockholm icke sitt missnöje,
hvilket denne å sin sida skyndade att inberätta.* Visserligen
följde Sveriges chargé d’affaires Ludvig XVIII i landsflykten
efter Napoleons återkomst till Paris, och Sveriges sändebud
vid Wienerkongressen, grefve Karl Löwenhielm,
undertecknade å Sveriges vägnar makternas bekanta deklaration af
d. 13 Mars 1815, hvarigenom Napoleon förklarades hafva
ställt sig utom alla civila och sociala förhållanden samt såsom
fiende och störare af verldslugnet vara hemfallen åt den
offentliga hämnden.» Men stormakternas förbund mot Napoleon
af d. 25 Mars biträddes deremot icke af Sveriges sändebud
vid Wienerkongressen; och då grefve Löwenhielm ansett sig
kunna å Sveriges vägnar i Wien underskrifva den föreslagna
nya deklarationen, hvarigenom tillkännagafs, att suveränerna
hvarken kunde eller ville på något vilkor fördraga på tronen
Napoleon eller någon medlem af hans familj, så väckte detta
Karl Johans lifliga ogillande.** Med Wienerkongressens
behandling af Sveriges angelägenheter var kronprinsen ingalunda
nöjd; han ansåg särskildt att Danmarks intressen blifvit
tillgodosedda på Sveriges bekostnad. Sitt bifall till dess deltagande i
koalitionen mot Napoleon gaf han först, sedan konungen af
Danmark utan förbehåll ställt trupper till förfogande; och bifallet
var endast vilkorligt. Det gjordes beroende af frågan om
subsidier för truppernas underhåll; och uppställandet af detta
vilkor gjorde, jemte krigets hastiga förlopp, att Sveriges biträde
ej påkallades.
* Se härom Schinkel, Minnen, IX, 312, 322 o. f., samt den der citerade
uppsatsen af Gcffroy, »La Suède avant et après le traité de Paris» i Revue des
deux mondes 1856.
** Se vidare Schinkel, Minnen, VIII, 241 o. f„ IX, 312, Bihang III,
376 o. f., samt E. Carlsons ofvan citerade uppsats »Sverige på kongressen i
Wien» i Hist. Tidskrift. 1883.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
