Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGEN OCH UTRIKESPOLITIKEN.
21
liga deltagandet i koalitionskriget beträffar, har man i
England öppnat oss en utväg att slippa derifrån, derigenom att
lörd Castlereagh, på tillfrågan i parlamentet om Sveriges
system, svarat: att han litade med lika säkerhet på Sverige som
på Österrike, men att Sveriges särskilda läge och mindre
betydliga ressurser gifva anledning till olika förhållanden, och
att han beklagade, det England icke vore i tillfälle att nu
lemna Sverige så betydliga subsidier som under förra kriget.
Det är lyckligt att detta sistnämnda förhållande eger rum, ty
prinsen deltoge gerna i striden, för att sedan, om Napoleon
fick öfvervigten, agera för egen räkning med sin armé, och,
som han i dessa dagar lät någon förstå, falla på Seland.
Huru detta skulle låta sig göra, är dock icke tänkbart. Den
föregifna bristen på subsidier är endast en undflykt för att
undvika att få kronprinsen med, och detta misstroende till
honom är ganska lyckligt för oss, som derigenom, om vi
sjelfva icke truga oss till krig, få sitta stilla för att i lugn
upphjelpa vår sönderslitna inre belägenhet, under det att de
andra kontinental-makterna måste deltaga i ett förödande krig.»
Stormen drog förbi, hastigare än någon väntat; vid
Waterloo bleknade för alltid Napoleons stjerna; Ludvig XVIII
drog åter in i Paris, och restaurationens, reaktionens och den
heliga alliansens tid började. Karl Johan måste behålla sitt
svärd i skidan, ehuru han med oro såg framtiden till mötes.
»Han förutser, har Trolle-Wachtmeister antecknat efter
slaget vid Waterloo, att Napoleon oundvikligen är skild från
franska tronen, dit en Bourbon torde återkomma; och då, sedan
nu äfven Murat måst lemna Neapel, blir kronprinsen den enda
af franska revolutionens söner, som innehar en krona i Europa.
Detta bekymrar honom efter min tanke vida mer än det borde.»
I detta lättrörliga sinne vexlade dock intrycken hastigt.
Målande för Karl Johans skaplynne är följande
dagboksanteckning (af d. 17 Augusti 1815). Kronprinsen var ännu djupt
nedslagen efter den utgång som de »hundra dagarnas» strider
medfört. »I tisdags morse, skrifver antecknaren, fann honom
Lagerbjelke i sängen djupt ledsen öfver kontrarieteter, som
han sammanslog i massa till grund för sin bedröfvelse och
endast exklamationsvis i afbrutna ordalag omnämnde, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
