Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo POLITISKA FÖRHÅLLANDEN, REGERING OCH RIKSDAG.
det han försäkrade (som jag och flera andra mer än en gång
hört), att han önskade sig och sin son vara döda eller sjunkna.
Lagerbjelke använde sin skicklighet att förjaga de närvarande
skuggorna, och inom ett ögonblick fick han honom
fullkomligt munter vid den skickligt väckta föreställningen, att
kronprinsen vore det enda monument, som ännu vore qvar af den
stora franska revolutionen, hvartill genast gjordes tillämpning
af Corneille’s ord i Sertorius:
»Rome n’est plus dans Rome, elle est toute oü je suis.»
Lagerbjelke lemnade prinsen så glad för det ögonblicket, som
man någonsin sett honom.»
Såsom äfven af de ofvan anförda dagboksutdragen synes,
var Danmarks bestånd kronprinsen en nagel i ögat. I sina
enskilda samtal lemnade han fritt spelrum åt sin lifliga
inbill-ningsgåfva, och tanken att en gång, till följd af nya
hvälfningar i Europas öden, kunna komma att bilda en gemensam
stat af alla Nordens trenne riken föresväfvade honom i vissa
ögonblick. »En gång, berättar Trolle-Wachtmeister, då efter
en middag kronprinsen stod i ett fönster, talande med sina
gäster, föll talet på Danmark. Kronprinsen slöt med att yttra:
>Dans deux années d ici le roi pourra dater ses décrets de
Stockholm, de Christiania et de Copenhague. Entendez-vous
bien, Messieurs — de Copenhague!» Derefter ropade han på
prins Oscar, upprepade för honom detsamma med tillägg:
»Souviens-toi bien de ce que je te dis à présent, mon fils!»
hvarefter han kysste honom på pannan som vanligt. Fredrik
Hjerta och von Otter, som stodo bredvid, och till hvilka han
egentligen stälde sitt tal, visste icke om de skulle tro sina öron.»
Äfven sedermera, då Europas lugn ej längre syntes hotadt,
sysselsatte sig Karl Johan, enligt dessa anteckningar, i
enskilda samtal gerna med dylika krigiska tankelekar. Aran vid
vapnens dån, älskade han i inbillningen att uppgöra
framtidsbilder om Sveriges storhet och egen ära, med hvilken han
dels bländade, dels oroade sina samtida. Lyckligtvis lät Karl
Johans i grund och botten försigtiga statskonst aldrig leda
sig af den lifliga inbillningskraft och de lynnets uppbrusningar,
som så lätt satte hans tunga i rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
