Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XIII VID GRÖNA BORDET OCH I KONSELJEN. 3 I
för den egentligen styrandes åtgärder. Ett par anekdoter,
på ett i ögonen fallande sätt visande monarkens svaghet och
ålderdomsskröplighet, må här bevaras.
Den första är en tilldragelse »vid det — i tråkigaste
åminnelse — s. k. gröna bordet». »Dagens nyhet, heter det,
som kronprinsen kom och anmälde, var Gustaf Adolfs i tyska
tidningarna proklamerade vallfart till Jerusalem och
inbjudning att deruti deltaga. Gubben Karl hörde uppmärksamt
derpå, lade derefter bort sina patience-kort och, med allt det
eftertryck han förmådde, utropade han: Den der Gustaf Adolf,
han far då omkring i verlden som ett torrt skinn! Ar det
väl passande för en kung, att så ideligen bara resa! Borde
han ej sitta hemma och styra land och rike? — Här röjde sig
hos Sveriges regerande konung en något för stark glömska
af hans ställning; sådan var sinnesnärvaron hos den, i hvars
händer fäderneslandets öden några år förut nedlades!»
»Ett annat drag kommer jag nu ihåg.
Justitie-ombuds-mannen baron Mannerheim hade erhållit den gamle konungens
löfte om pastorat till en af Mannerheim rekommenderad prest.
Det var under Karl Johans frånvaro vid arméen. Straxt
innan statsrådets sammanträde hade Mannerheim haft audiens
och lemnat kungen ett papper med namn på pastoratet och
klienten. Gubben, som hade fästat sig vid det första, men
förbisett det senare, förklarade, så snart vid föredragningen
lägenhetens namn hördes: »Jag utnämner dertill baron
Mannerheim». Vid det uttryck af förundran, som undslapp
föredraganden Rosenstein, blef kungen ond och utropade: »Hvad?
vill ni neka mig att utnämna hvem jag vill? Eller vill ni
kanske, liksom den der Iserhielm*, vägra kontrasignation?
Men jag säger er, att jag nämner baron Mannerheim till detta
pastorat, och dermed slut!» — Rosenstein, som var
prevene-rad af Mannerheim och ense med honom, gaf en vink åt
statsråden, och saken gick sin gång utan vidare diskussion.»
Om den skröplige monarken hvarken i umgängeskretsen
vid »det gröna bordet» eller i statsrådet numera var egnad
* Statssekreteraren Iserhielm vägrade sin kontrasignation vid frågan om
legitimeringen af general v. Döbelns oäkta son. Se härom L. v. Engeströms
Minnen o. Anteckn. II, 149.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
