Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo POLITISKA FÖRHÅLLANDEN, REGERING OCH RIKSDAG.
och kronprins* blifvit affärdade, sin egentliga karaktär genom
de ekonomiska frågorna. Det blef, liksom sju årtionden
efteråt, en tvist mellan olika grundåsigter i statshushållningen
och, ännu mer, mellan olika intressen — mellan jordbrukets,
:>den betryckta modernäringens», och handelns, mellan
landsbygdens och stadens intressen. Det var den gamla och
dock alltid nya striden mellan protektionism och
frihandel, såsom vi skulle nämna den i våra dagar. Det
förstnämnda systemets anhängare sökte genom statistiska uppgifter
visa landets nöd och förde mycket tal om »handelsbalansen»
och dess ofördelaktiga ställning för Sverige, genom
missförhållandet mellan import och export. Räddningen låge, menade
de, i höga tullar och i höjda pris på landets egna alster af
jordbruk och industri. Mot dessa åsigter framstäldes
motbe-visen af frihandlarna — den tiden nämnde dem stundom
»mer-kantilister», och deras målsmän voro företrädesvis att söka inom
borgarståndet, städernas representanter: den ekonomiska
ställningen vore ej så förtviflad; jordbrukets betryck berodde på
jordegarnas lättsinniga spekulationer vid egendomsköp och
deras okloka hushållning; andra intressen än jordbrukets och
fabriksidkarnas behöfde tillgodoses; ökade tullsatser skulle skada
i stället för att gagna o. s. v. Argumenten å båda sidor
under denna kontrovers äro desamma i århundradets början
som vid dess slut, om också uttrycken vexlat, begreppen
klarnat, och förhållandena tillspetsats. De ekonomiska kriserna
synas, huru olika deras orsaker än kunna vara, ofelbart väcka
till lif samma tankeföljder, när det gäller deras bekämpande.
Jordbruksintressets eller, om man så vill, protektionismens
främste målsman vid 1815 års riksdag var prosten grefve
Schwerin; han blef utan jemförelse riksdagens mest uppburna
personlighet, äfven af motståndarna högt aktad. Regeringens
ståndpunkt var väl hos mängden af dess ledamöter långt ifrån
den utpräglade frihandlarens; men ovan vid anmärkningar,
såg den i klagomålen öfver det allmänna betrycket en
yttring af opposition och var genast färdig att upptaga den
handske, som ansågs kastad mot dess ekonomiska politik, före-
* Se Bill. till Riksståndens prot. 1S15. I. 437 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
