Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGERINGENS HÅLLNING.
63
Wetterstedt, som skyndade sig upp på riddarhuset till de
allierades undsättning.* Der — jag tror utanföre — råkar
ban Rosenschöld, hvilken han tilltalar med uttryck, i hvilka
låg ett slags hot, såsom: att »ständerna kunde så länge göra
bruk af sin frihet, att de till slut förlorade den». Det är
alldeles oförlåtligt att kunna till den grad glömma sig! Men
det är icke första gången sådant inträffar. Jag påminner mig
ännu, när Wetterstedt, vid slutet af 180g års riksdag,
berättade i min närvaro med ett slags skryt, huru han på
riddarhuset sagt till grefve Axel Hamilton: »Herrarna göra väl, att
begagna sig af den tid de hafva qvar; rätt snart kommer vår
tid». Kan en regeringens ledamot uttrycka sig mera
oskickligt? I detta vår var ju klart utmärkt, att regeringen ansåg
sig och ständerna utgöra två krigförande makter. Jag
upprepar det: Må en regering göra en revolution, om den har
styrka dertill! Men intill dess, inga fruktlösa hotelser, ingen
bitterhet, ingen mauvaise grace; sådant är barnsligt, under
regeringens värdighet och ledande till obehagliga följder.»
»Jag hade för några dagar sedan ett prof af våra
statsråds sätt att bedöma deras och regeringens förhållande till
ständerna, d. v. s. till folket. Under det vi i statsrådet
afvaktade kungens ankomst för att börja justitiekonseljen,
uppkom Wetterstedt med några propositioner från ständerna,
hvaröfver han föranledde till en preliminär öfverläggning.
Bland dem var en, deruti ständerna begärde att hädanefter
frågor angående tillökning eller förändring af rotering skulle
behandlas som sådana ärenden, hvartill alla fyra ståndens beslut
fordras. Gyllenborg, ehuru ogen mot ständerna, kunde likväl, af
vana att som domare fästa sig vid rättvisan, icke undgå att
anmärka, att det vore någon billighet i denna framställning,
eftersom all sådan grund redan vore af grundlagen antagen
i beskattningsmål, och den mest betydliga, liksom den mest
tryckande af en beskattning vore utan tvifvel den, som hade
till föremål att utkräfva folk. Detta medgaf väl Rosenblad,
men förklarade med häftighet, att konungen nog länge varit
* I förhandlingarne om déchargefrågan d. 17 Juli deltog icke Wetterstedt
enligt protokollet, men så mycket lifligare i debatten om samma ämne d. 20
Juli (prot. V: S76).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
