Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ö f ver t alninga r att q va r s ta nn a / tjensten. i 6q
mannaverlden voro justitieråden Blom, Xoreus och Poppius,
hvilka alla med bekymmer genom den gemensamme vännen
Brinkman under sommaren 1816 erforo Trolle-Wachtmeisters
beslut att afgå. Brinkman, som i dennes hus under de
senaste åren funnit ett hem och i honom sjelf sin närmaste
personlige vän, gjorde sig till språkrör för deras bekymmer;
men förgäfves.
Se här ett utdrag af de båda vännernas brefvexling i
denna för Trolle-Wachtmeisters följande lefnadsbana
afgörande fråga.
»Min hela varelse» — skrifver Trolle-Wachtmeister den
o
14 Aug. 1816 under ett sommarbesök på Årup i Skåne, den
fristad, dit han önskade att för framtiden draga sig tillbaka
»procul negotiis> —,» den fysiska och den moraliska, fordrar
detta steg, hvarigenom ett nytt lif af ädla njutningar öppnas
för mig, ett lif för sent att börja, sedan jag en gång hunnit
blifva fastrostad. Och i denna rost, hvad har jag väl för
utsigt? Justitieminister vill jag aldrig blifva. Jag tror mig hafva
nämnt för dig mer än en gång, att jag omöjligen låter
beqväma mig-, om någonsin sådant kommer i fråga, att mottaga
denna plats, som i dess nuvarande skick är under mig, och
sådan den borde vara, är öfver mig, nämligen öfver min
förmåga. Huru länge skall jag då qvarstanna i den tjenst,
jag nu har och ur hvilken jag icke tillåter mig någon annan
flyttning än till Årup? Hvilken som helst, om man icke med
flit uppsöker en usling, kan förrätta den lika så väl som jag;
och det goda jag, i följd af min enskilda oberoende ställning,
kan som justitiekansler möjligen uträtta mer än någon annan,
är af så minutiös beskaffenhet, att det ej förtjenar komma i
beräkning.»
Brinkman svarade, sedan han med den tyske skaldens ord
»der lernt zu viel, der Freunde missen lernt»
erinrat om sin enskilda förlust: »Jag vet allt för väl, att hvad
de flesta kalla nit för det allmänna, ej är annat än enskildt
lycksökeri; men också bevare mig Gud att någonsin räkna
dig bland de flestal Oaktadt den allmänt rådande uselheten
gifves det icke dess mindre hos några rena själar en
fosterlandskänsla, som är högre än det vanliga förnuftet, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
