Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 FÖRHÅLLANDE TILL DET OFFENTLIGA LIF VET 1817—1s44.
af det konstitutionella lifvet i allmänhet, att yrka satsen af
rådgifvarnas uteslutande delaktighet i hvad som utgår från
regeringen; men mig synes den dock en logiskt oriktig
slut-följd af vår grundlags föreskrifter.»
»Min mening är således, att regeringens åtgärder,
vidtagna af konungen, äro också konungens gerningar och att
det är dessa som jag yttrar mig öfver, då jag granskar
styrelsens handlingssätt. I synnerhet måste detta gälla inför
juryn, som likmätigt 3:dje paragrafen (i början) af
tryckfrihetslagen är befogad att se till meningen mera än till uttrycket;
och hvilken mening som ligger hos t. ex. Crusenstolpe bakom
skyddsordet ’konselj’ är nog uppenbart.»
»Men en annan fråga blir det, huruvida regeringen, d. v. s.
konungen, skulle vara mera belåten med denna senare, efter
min åsigt, konseqventa tolkning af grundlagen än med den i
allmänhet helst hyllade fiktionen, som, hemtad från annorlunda
organiserade styrelseformer, skulle inympas i vår.»
»Tryckfrihetslagen, hvars föreskrifter ej kunna i någon
mån bortresonneras, uppgifver i första momentet af 2 :dra
paragrafen hvad som kan blifva föremål för yttranderättens
användande. Konungens gerningar äro här icke undantagna,
lika litet som i slutet af samma paragraf, der det förut gjorda
bestämmandet ännu mera utvecklas och med en föreskrift,
som tydligen visar, att klander under vissa vilkor icke må
anses brottsligt eller såsom missbruk af tryckfriheten.
Konungens person och hans gerningar äro skyddade blott genom
4:de momentet; och att lagen med hvad som der kallas:
la-steligt yttrande, menat annat än blott klander, synes tydligt
af den åberopade slutmeningen i 2:dra paragrafen. Alan
söke häremot ej stöd i regeringsformens 3:dje paragraf. Atal
och klander äro ej detsamma. Åtalet väckes af eller inför en
dertill bemyndigad auktoritet, såsom mot statsrådet i
ständernas plena och utskott. Att förekomma konungens inblandande
deruti är regeringsformens syfte.»
»Blef det stadgadt, att anmärkningar mot regeringen skulle
antagas för hvad de i sjelfva verket äro, nämligen såsom
gällande konungens gerningar, så skulle också konungens
majestät, så att säga, neddragas på opinionens stridsfält; ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
