Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
riksdagen 1847 — 184s.
tillkännagifva mina åsigter i denna vigtiga fråga och ber
Grefven hafva godheten att på samma sätt meddela mig sina.
Afvaktande Grefvens svar, får jag försäkra om min
upprig-tiga vänskap. Oscar.
Var god och anmäl min helsning för Fru Grefvinnan.»
Äfven nu blef dock svaret afböjande. Skälen voro de
samma, som vi förut lärt känna, då liknande frågor varit å
bane, och som vi nyss sett åberopade i brefvet till Björnstjerna
— misstroende till egen förmåga och bristande erfarenhet af
riksärendenas behandling. Han skref till konungen bl. a.:*
»Mig åligger att icke genom ett lättsinnigt åtagande af
pligter, som öfverskrida min förmåga, jäfva E. M:ts nådiga
förtroende och verka menligt till E. M:ts tjenst. Detta sista
ord använder jag här med öfverläggning, ty mer än någonsin
blir vid instundande riksdag landtmarskalken konungens man.
Men för att utföra detta kall så, som maktpåliggande
skic-kelser kunna komma att kräfva, gör det ej tillfyllest att lifvas
af troheten och nitet samt af den redligaste vilja och att med
värma omfatta de grundsatser, som man har den lyckan att
alltjemt se uppenbarade i sin konungs handlingssätt. Det fordras
derutöfver att ej vara i saknad af en erfarenhet af
riksdagsärendenas behandling, hvilka jag kan säga vara mig alldeles
främmande . . . Den ögonblickets själsnärvaro och det lugn,
hvilka begge utgöra för en landtmarskalk högst erforderliga
eller kanske rättare oeftergifliga egenskaper, måste jag tyvärr
erkänna att jag alldeles saknar. Min skygghet för en
befattning, som lyckats för så många andra, hvilka likväl alla haft
tillfälle att mer eller mindre pröfva sig på den parlamentariska
banan, skulle möjligen kunna anses öfverdrifven och i någon
mån utgå från det misstroende till mig sjelf, som följt mig
genom hela mitt lif. Men vore det än så, värdigas dock E.
M:t nådigst finna, att ett sådant misstroende, likt en själens
sjukdom, måste förlama förmågan samt rubba sinnets jemvigt
och således leda till samma resultat som en verklig
oskicklighet eller oanvändbarhet.»
Frågan om landtmarskalkskapet förföll, och till
landtmarskalk utsågs presidenten grefve G. A. Sparre; men Trolle-
* Efter konceptet bland Trolle-Wachtmeisters papper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
