- Project Runeberg -  Anteckningar och minnen / II /
248

(1889) [MARC] [MARC] Author: Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

riksdag en 1847 — 1848.

för ett obehagligt uppseende. Bäst hade det varit, att dermed
dröja till eftermiddagen vid den tid folksamlingen väntades.»

»Emellan andra och tredje akten försvann
överståthållaren, sedan kungliga familjen; litet senare spridde sig
berättelsen om våld, föröfvadt mot Hartmansdorff? boning vid
Storkyrkobrinken. Der gick allvarsamt till: alla fönster i huset
expedierades och derefter anföllos portarna för att få ut
Hartmansdorff, på hvilken man ropade med tillägg: »ned med
näringsfriheten!»

»Ack, du arma, missledda hop! Näringsfriheten och den
liberala tulltaxan, mot hvilka man hetsat dig, hafva ju ingen
bastantare vedersakare än just denna Hartmansdorff.» —

»Det dröjde länge, innan militären syntes. Man ville väl
först se, om polisen ej kunde förmås att skingra de oroliga,
men de voro för manstarka, eller man skulle kunna säga
pojkstarka, ty sådana voro flertalet, och de legda auxiliärer,
hvarmed polisen förstärkt sin fåtaliga personal, vågade ej gå
anfallsvis tillväga. En hel flock sådana stod glömd och stilla
afsides på en gård. Detta utgör en af auktoriteternas
meriter på denna dag. När portarna till huset blifvit
sönderslagna och folket färdigt att intränga, gjorde kavalleriet choc
i högen. Hartmansdorff kom nu ur faran, emedan hans
förföljare fingo annan sysselsättning, hvars verkan militären
under haglande stenar fick erfara. En pluton infanteri, som
sakta gick fram genom hopen till förstärkande af en
postering längre ned, anfölls med den häftighet, att soldaterna,
bragta till det yttersta, gåfvo eld utan befallning. Jag vet ej
om mer än en dödades.»

»Då uppkom borgmästaren Ekholm från Westerås till
konungen. Med hufvudet ännu tungt och oredigt af
reformmiddagens spirituösa dunster talade han länge, Gud vet hvad, med
konungen, hvilken derefter steg till häst och, åtföljd af
kronprinsen, gaf sig ut i hopen, dock ej längre än till slutet af yttre
borggården. Der kom han i samtal med en annan af
reformmiddagens gäster, som gjorde sig till ett slags medlare. . . .
Folket, som allt jemt hurrade för konungen och med tecken
af tillgifvenhet, ehuru något familjär, trängde sig omkring
honom, lofvade att gå bort, om militären tillbakakallades,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:29:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twhgminnen/2/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free