- Project Runeberg -  Anteckningar och minnen / II /
251

(1889) [MARC] [MARC] Author: Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ma rsorolighe terna / stockholm. 251

förråden. För ett lika ändamål drogs lifregementets
exercis-sqvadron till Marieberg, som besattes af den jemte dervarande
elever och hundra ditkommenderade kadetter. Slussarna, eller
rättare vindbryggorna, bevakades för att afskära
kommunikationen med Södermalm. General Lefrén fick befälet öfver
alla i hufvudstaden sammandragna trupper, hvilket egentligen
tillhörde general Lorichs såsom öfverkommendant. Befallning
gafs, till förekommande af truppernas förskingring, att inga
finge skickas till dämpande af eldsvådor, om sådana skulle
utbryta, eller rättare anläggas, hvilket man hade anledning
att befara. I sådan ställning afvaktades nattens företeelser.»

»De blefvo allvarsamma. En af öfverståthållaren utfärdad
kungörelse, anslagen på knutarna, syntes ej hafva medfört
den dermed åsyftade varnande verkan. Tumultets teater blef
åter Storkyrkobrinken. Man skulle tro att platsen valdes för
närbelägenheten af slottet, ty efter den behandling,
Hartmans-dorffs boning redan undergått, och då man väl visste, att hans
person ej mera fanns der, var det ingenting, som kunde göra
Kyrkobrinken särskildt intressant för orolighetsstiftarna.
Väsendet, nämligen skri och fönsters utslagning, började mellan
kl. 8 och 9 samtidigt med månförmörkelsen, och man
anmärkte att under den tid af ungefär halfannan timme som
månen icke lyste, var vildheten och rörelsen bland folket
starkast. Efter fåfänga försök af de civila auktoriteterna att
förmå folket till stillhet och ordning, anfölls massan af en
kavalleripiket, men denna blef af stenregnet från gatan och
från fönstren så kraftigt motad, att choc ej kunde utföras.
Folket hade nämligen brutit sig in i husen, bemäktigat sig
de öfra våningarnas fönster, hvarifrån ej blott stora gatstenar
utan äfven några pistols- och bösskott ljungade emot
militären.»

»På rapporten, att kavalleriet ej förmådde framtränga,
befallte konungen med orubbadt lugn att skjuta. Drottningen
uttryckte högsta förskräckelse vid detta ord och besvor
konungen samt befälhafvaren att ej göra något, som de skulle
komma att ångra. Lugnt, men bestämdt svarade konungen
blott med de orden: vi måste. Nu ryckte gardets infanteri
fram, som, hittills endast med svårighet af befälet återhållet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:29:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twhgminnen/2/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free