Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 8o
VIRIDIS SENE C T US.
4:0. Den vigtiga styrelsen af landets militärförhållanden,
hela krigsmaktsväsendet samt vidare reglerandet af alla
internationella förhållanden, ingåendet genom diplomatien af
förbindelser, hvarpå statens väl eller ve beror, äro lemnade åt
konungen. . . . Detta allt bestyr konungen, ej blott utan att
behöfva rådföra sig med folkombuden, utan äfven bakom
ryggen på sina statsråd, för hvilka det beror af hans godtycke
att berätta hvad som han i sitt kabinett uppgjort antingen
med utrikesministern eller föredraganden af krigsärenden.
5:0. Prerogativet att tillsätta ordförande i kamrarna är
icke något obetydligt.
»Mig synes, att konungadömet jemförelsevis icke är
lemnadt så lottlöst, som man vill låta påskina. Alan må ej hugga
alltför vidt omkring sig med den der konungamaktens
förstärkande; och jag ber att få tillropa dig, ädle, älskelige och
snillrike Henning Hamilton, ett högt ljudande: lagom!»
»Der är åtskilligt äfven på andra sidan att anmärka.
Jag vill visst icke åberopa häfdernas vittnesbörd så svart som
biskop Grégoire i sitt bekanta: »L’histoire des rois est le
martyrologe des peuples», men icke har jag talrika exempel,
som uppmuntra till att släppa tömmarna allt för lösa. — Höga
vederbörande hafva i alla tider visat stor benägenhet att
glömma hvad som Jean Paul ville inskärpa hos dem, då han
säger, att regenten bör vara för sitt folk en såningsmaskin
och icke någon tröskmaskin. För öfrig! kan välsignelsen af
den der påyrkade starka konungamakten — jag talar nu ej
om enväldet — bland annat uppenbara sig uti vår historias
period från 1786 till den 13 Mars 1809.»
»Jag kan ej deltaga i fördömandet af första kammarens
fåtalighet på grund af förmenad fara af dess underliggande
uti samfäld votering med andra kammaren. Ett sådant fall
skulle vara vigtigt med afseende på beskattningsfrågor. Men
om första kammaren vore mångdubbelt talrikare, skulle väl
voteringsurnans resultat äfven medföra åt första kammaren
den moraliska kraft, som höfves för att ålägga den
egentligen skattdragande delen af folket bördor, som den ej ville
draga? Alan må ihågkomma att i senare tid hafva hos
folkväldet uppspirat tvenne gestalter, hvilka, då de röra på sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
