Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 SLUTORD.
intresse: historien, samhällsläran, den sköna litteraturen
omfattades af hans forskningshåg, och ett troget minne bevarade
hvad hans ljusa förstånd en gång tillegnat sig. Uppfostran,
verldserfarenhet och samhällsställning bidrogo tvifvelsutan att
skydda honom för kammarlärdomens ensidighet och
pedanteri. Men ännu mera var det dock det varma intresset för
allt menskligt, som åt honom in i ålderdomen bevarade den
»själens helsa», som öfvervinner den yttre bräckligheten.
Och det rent menskliga, personligheten, med ej blott
hufvudets, utan ock hjertats gåfvor, trädde med åren allt mera i
dagen, och detta på ett sätt, som ingaf ej blott vördnad för den
öfverlägsna begåfningen utan ock sympati. Förtroliga
meddelanden i bref och dagboksanteckningar vittna derom, att
med åren mycket försvann af den kalla förståndsskärpa och
det kritiska lynne, som tillhörde Trolle-Wachtmeisters något
brådmogna ungdom och hvaraf hans anteckningar bära spår —
kanske flera än mången, som endast känt den gamle, skulle
hafva väntat eller måhända, för hans egen skull, önskat. Den
rättrådige ämbetsmannen, som stundom nästan skoningslöst
dömde sin samtid, blef på äldre dagar en blid patriark, som
visserligen hade sina bestämda meningar, men äfven
respekterade andras.
Den af Trolle-Wachtmeister så högt värderade husliga
lycka, som följde honom, visserligen icke utan alla afbrott,
hade säkerligen sin stora del i denna sinnets växande blidhet.
Omgifven af sin familj, kände han sig, har han en gång
skrifvit, vid femtio år ungdomligare till sinnes än vid tjugu. En
dagboksanteckning från d. i Jan. 1833 — han vistades då
med sin familj i Paris — visar hans tacksamhet. »Äter ett
nytt år, som ingår för mig! Gud bevare och beskydde hela
min dyrbara omgifning! Jag kan för mig sjelf ej önska mera
än fortsättning af hvad som är.»
En personlighet, som på detta sätt jemnt utvecklas, ett
sinne, som så bevarat sin spänstighet och sitt intresse för allt
menskligt, nedtryckes ej lätt af årens tyngd. Det eger en
rikedom, som fyller upp ålderns ödslighet och stänger ute
förgängelsens känsla. För dem, som så kunna åldras, bevarar
lifvet sin fullhet och sitt värde, äfven när krafterna svika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
