Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller död» oeh aktade föga, hvilket af de två, ty segern
skänkte dem eröfringens fröjder, döden Valhalls.
Den civiliserade världen stod slagen af skräck öfver
de nordiska sjökonungarnes vilda anfall, och från kyrkorna
i de kristna länderna ljöd den fromma bönen:
A furore Norman orum libera nos, Domine.
(Från nordmännens raseri bevara oss, milde Herre Grud!)
Men dessa käcka seglare från den aflägsna norden
nöjde sig icke med att eröfra eller förstöra. De seglade
med djärft mod ut på den vida Atlanten utan kompass
och utan arfsägners ledning; stjärnorna fingo tjena såsom
vägvisare, då de foro öfver oceanen. Deras storm vräkta
fartyg voro de första, som gungade i våra vestliga
farvatten, och först af alla hvita män satte de sin fot på
Amerikas stränder. Detta skedde fem hundra år, förrän
Columbus upptäckte öarna vid våra kuster i söder.
Skandinavien, du land af klippor och is,
»ridderlighetens stamort», hem för hjältar, huru samla sig icke
omkring dig ärofulla minnen, liksom solbelysta skyar omgifva
dina fjälltoppar! Du folk, till ditt yttre kallt som Islands
snödrifvor, i ditt inre sjudande som dess heta springkällor,
du vinner alltjämt segrar, men i dag med hjärtats
vänsäll-het, såsom fordom med krigarens vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
