Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sex fot tjocka. Jag gick in i en sådan sex fot djup
fönstersmyg, slog upp de tunga, massiva ekluckorna och
skådade ut på sjön, hvilken, glittrande i månskenet, med sina
vågor smekte slottets fot nedanför. Så hördes ljudet af
ett par träskor, som slogo mot stenarna på gården, och
slottsväktaren ropade, då han gjorde sin hvarje timme
återkommande rund: »Nu är klockan tio slagen.»
Nästa morgon gingo vi till skogs vid den beqväma
nio-tiden. Skogvaktaren åtföljde oss med en liten röd
irländsk »setter», med namnet »Miss». Yåra hundar — en
stor engelsk »setter», »Don», och en fint byggd
»pointer», »Beauty» — sökte tvärs öfver de vida stubbåkrar, som
sträckte sig på båda sidor, ty Vallens egor innefatta bortåt
tjugufem tusen tunnland jord, och öfver hela denna vidd
kunde vi fritt ströfva omkring med hundar och bössor. Vi
vandrade under tre timmars tid utan att upptäcka något
villebråd, då midt i ett svart, nyligen plöjdt fält »Beauty»
och »Miss» avanserade steg för steg, färdiga att »stå», och
med ens hoppade en stor brun hare fram alldeles under
nosen på dem. Detta var för starkt för deras dressyr;
trots hvisslingar, skrik och protester galopperade hundarna
efter den bortkilande haren. Vid andra sidan af fältet
vänder haren om och kommer springande tillbaka. Då
detta iltåg af hare och hundar far förbi, sigtar jag i hast
— ett godt stycke framför — och trycker af. Haren
gör en kullerbytta och faller på ryggen stendöd,
genomborrad af mina fina rapphönshagel. Inom en sekund har
»Beauty» den i munnen, och med hvarje muskel i hals,
rygg och ben spänd kommer den lilla silkeslena
hönshunden släpande på honom. — Detta var icke någon
lätt sak, ty den stora bruna fången vägde fulla tio
skålpund, och ehuru den lille hunden höll käkarna högt i
vädret, släpade både hufvudet och de långa bakbenen på
haren tungt mot marken. »Beauty» stretade så, att jag kunde
se de hårdt spända ådrorna på hennes hals, hon viftade
med svansen och var så stolt öfver att få öfverlemna det
väldiga bytet i mina händer, att, ehuru jag redan hade
piskan färdig för att gifva henne det straff, hon så väl
för-tjenade, därför att hon förföljt en hare, jag likväl icke egde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
