Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
för den bästa jagt, som jag någonsin varit med om. »Aldrig
ha vi sett någon, som kunnat ladda och skjuta så fort som
ni», sade dreffolket. Nu hopsamlades hararna och lades i
en rad på gräset; deras antal var femton, en härlig syn!
Ung Alfred plockade upp mina förbrukade patronhylsor.
De voro tjugu. Tre harar hade kräft skott ur andra pipan.
Jag hade således blott skjutit två riktiga bommar.
Under det herr Bexell och jag stodo och samtalade, kom
en hare skuttande österifrån, och då jag såg upp, märkte
jag, hurusom min värd beredt mig en öfverraskning, i det
drefvet nu pågick från ostsidan. Jag sprang i hast bort
till mitt förra håll vid muren, ställde mig i
skjutposition och fick ännu nio jössar, just som de kilade förbi.
Männen hade händerna fulla med byte. Tjugu fyra harar
buro de hem. Jagten hade hållit på i tre qvarts timme.
Det var koncentrerad sport.
Den svenska haren — Levits timidus — är en egen
art, skild från den art, som finnes i mellersta Europa —
Lepus europceus. Den svenska haren är mindre och
spensligare, har kortare öron och eger den utmärkande
egenskapen att hvitna om vintern, alldeles som fallet är med
hararna i Nya England och Kanada.
Några af hararna vägde nio marker, en tio, och en
präktig gynnare gick ända upp till elfva och en q vart. Och
detta var den lilla jagt, som skedde för oss själfva — i
sanning en utmärkt inledning till den stora.
Dagen därpå, den 17 Oktober 1883, gick den stora
jagten af stapeln. Tolf bössor voro i linie; trettio
drif-vare öf verf oro ön, och vi sköto öfver två hundra harar,
af hvilka jag hade den turen att nedlägga jämt fyratio. Men
jagten saknade det romantiska, friska och tilltalande i
gårdagens, då min värd satt och rökte på stenmuren, hans
lilla fagra dotters hår flög för vinden ibland dreffolket på
backen, och hararna skuttade som »yra i mössan» i det
trånga passet mellan den gamla stenmuren och hafvet.
Samma dag var stor middag på Gröingegården, min
värds gästvänliga landtställe. Kyrkoherden och de
förnämsta personerna i Varberg voro samlade där, och vi tillbragte
en angenäm afton. Skålar föreslogos i högstämda ordalag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
