- Project Runeberg -  Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige /
151

(1893) [MARC] Author: William W., Jr. Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvar helst han kan få en anständig sådan, och han är en
ärlig yngling. Johan Renström.»

»Huru gammal är du?»

»Sjutton år», sade han. »Yill icke herrn ta mig?»

Det var lätt att se, att i Sverige tjenarinnan söker
upp sin husbonde. Hos oss måste husbonden söka upp
tjenarinnan. Han söker henne länge, med all möda och
bevekande. Månne han finner henne?

Men huru obetydlig lön än den svenska tjensteflickan
får, har hon dock alltid en tjenarinna under sig, vanligen
en äldre qvinna, — en »hjelphustru» — som förrättar den
gröfre delen af arbetet, såsom att borsta skodon och bära
upp vatten från gården.

Huruvida åter den gamla qvinnan har ett biträde att
passa upp på sig, vet jag ej, men misstänker, att så är
fallet. Hvar gumman bor, hvarifrån hon kommer, hvad
hon lefver af, hvad hon får i betalning och hvart hon
tager vägen, är och förblifver en hemlighet. Man ser henne
sällan; blott ifall man råkar titta in i köket i något obevakadt
ögonblick, kan man få syn på gumman, där hon sitter i
ett hörn och dricker kaffe, som pigorna kokat för hennes
räkning. Måhända är detta den enda lön, hon begär för
sitt arbete, utom då och då en ringa drickspenning af
tjensteflickan.

Svenskarne tycka mycket om kaffe; de hålla ständigt
på att koka sådant, och på landet är bondfolket icke nöjdt
med mindre, än att det kan få dricka kaffe åtminstone
fem gånger om dagen. Svenskarne älska äfven socker, och
landtbefolkningen har en lustig vana att sätta en
sockerbit mellan tänderna och sålunda göra sitt kaffe sött, då
det inmundigas i och genom sockret. Detta kallas att
»dricka på bit», och man är fullt öfvertygad om, att man
får till godo sockrets hela sötma mycket säkrare, om man
har biten i munnen, än om den löses i koppen.

Det finnes i Stockholm en särskild klass af gamla
gummor, hvilka hafva eller säga sig hafva i uppdrag att
sälja sidenklädningar, smycken och grannlåt m. m. till
mycket nedsatta priser — naturligtvis därför att de förnäma
egarinnorna äro alltför höga af sig för att vilja själfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:29:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twwslott/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free