Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det är helt visst på
landet, som man mest gläder
sig åt julen. Det är alltid så
mycket att göra på julaftonen,
att middagen ätes mycket
tidigt, och på vissa landtgårdar,
där gamla bruk bibehållit sig,
försiggår den i köket, dels för
att arbete må sparas, och dels
för att familjen må vara
tillsammans med tjenarne i all
hjärtlighet och gamman. Det är
»gående» middag. Man
vandrar omkring i köket med
tallriken i handen ibland familjens
medlemmar och tjenarne samt
äter sin middag på stående
fot. Salt bringa och skinka
utgöra »piece de résistance»,
och efter häfdvunnet bruk doppa
alla sitt bröd i det fräsande
spadet i grytan, hvari skinkan
kokats. »Yi måste alla doppa
i grytan», säga svenskarna på
julaftonen. Så snart middagen
är slut, klädes julgranen af de
äldre medlemmarna i familjen.
Julklapparna hängas icke upp
i granen, som bruket är hos
oss amerikanare, utan den
pry-des med papperskarameller, band
och flaggor samt små glaskulor
i brokiga färger. Ytterst på
hvarje gren och qvist sitta små
vaxljus, och då alla dessa ljus
äro tända, kan man verkligen
tro, att trädet vuxit i någon
féträdgård. Ibland lägges på
grenarna bomull, men den bör
JULOTTA I EN SVENSK
LANDTKYIiKA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
