Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det i väg igen, och under kraftiga årtag letade vi oss fram
genom klipplabyrinten. Kl. tio sågo vi Långviksskärs
skorstenar som hvita båkar höja sig öfver det gråa berget,
och efter ytterligare en qvarts timme kilade vi in i vikens
stilla vatten, hvarvid öns hela befolkning rusade ner på
bryggan för att helsa oss välkomna. Vår båt var ett bredt,
klinkbygdt timmerskrof, högt i för och akter, och lika
fullt hade de fyra duktiga lotsarne rott de tre sjömilen mot
vinden på tre och en qvarts timme.
Sedan de tillbragt en timme på land, vexlat alla
möjliga nyheter med öboarne och druckit kaffe med mig, satte
de i väg hemåt och lemnade »skäret vid den långa viken»,
dess gästvänliga inbyggare och deras främmande gäst
ensamma med klipporna och hafvet.
Detta hände i förgår. I dag var jag tidigt i rörelse,
ty kl. ett på morgonen denna A^älsignade 20 April kom
fru Sjöblom sakta in i mitt rum, med ett ljus i handen,
för att väcka mig. Jag skulle hafva velat gifva mycket
till, i fall jag hade kunnat få lof att vända mig om i min
bädd och somna in igen. Men ejderskytten måste i alla
väder stiga tidigt upp, och vid den höga breddgrad, på
hvilken jag befann mig, betyder under våren »tidigt»
detsamma, som ohyggligt kort efter midnatt. På en half
timme var jag klädd och i ordning, och den goda
husmodern kom nu tillbaka med en rykande kopp kaffe.
Vid tvåtiden trefvade jag mig i mörkret fram öfver
klippafsatserna och ned till den lilla af två plankor
bestående brygga, där Frans och hans lille farsgubbe sutto
och väntade på mig i båten. Vi satte ut på det mörka
vattnet. Det var tyst öfver allt. Ärornas plaskande
förnams som ljudet af en ångbåts hjul. Stjärnorna tindrade
klart, som i en kall vinternatt. Det bar af till hafs.
Inom en halftimme började ett matt gråaktigt ljus att
genomtränga horisonten i nordost, en dunkelgrå skepnad
flaxade alldeles öfver våra hufvud i mörkret, och vi hörde
det hesa lätet af en hafstrut.
Kl. tre voro vi framme vid Tärnskär, en klippa i det
yttersta hafsbandet, slät och smal, men mer än en half
fjärdingsväg i längd. Strax utanför dess bortersta udde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
