Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni ursäktar väl, att vi sälja fåglarne», sade de; »vi
visste, att er mening var, att vi skulle få så stor nytta af
dem som möjligt. Yi kunna lefva mycket billigare på
rågbröd, och vi behöfva så väl de penningar, ejdrarne
inbringa; vi kunna lätt få två kronor paret för dem på
torget i Stockholm.»
Och nu komma Frans’ moder och syster öfver en
bergshöjd, dragande och släpande på en liten mörkbrun, sex
veckor gammal, tjurkalf. Alla händer sträckas ut för att hjälpa
till vid denna tjurfäktning, och efter mycket dragande och
knuffande af slagtet homo och mycket sparkande och
stretande från den unge tanri sida lyckas man hala honom
ut på bryggan och ner i båten, där han ställes på tvären
i en liten trång lår, full med hö, att ligga varmt och godt
på, när han hinner öfvervinna sin rädsla och blir trött
på att stå. Han har ett litet ok om halsen, och Oman
binder honom med repstumpar framifrån både till höger
och venster, och rep anbringas likaledes bakåt till höger
och venster. Så säkert surrar man fast den lilla bruna
tjurkalf ven.
Nu hoppar Omans dotter ner i båten.
»Hvart skall ni föra kalfven?»
»Till slagtaren i Stockholm.»
Nu kastade hon öfver honom ett stycke grof säckväf,
lånade sin fars knif, skar hål i väfven, drog segelgarn
igenom och band väl om sin älskling. Öfver den grofva
säck väfven lade hon ett gammalt stoppadt täcke, sådant som
man plägar lägga öfver små barn i vaggan, lappadt, men
rent, och knöt det omkring honom med repstumpar.
»Nu skall du inte frysa, min lilla kalf. Och här är
hans mjölk, far; glöm ej att gifva honom den, när du
kommer så långt som. till Fjäderholmarna.» Hon satte ner
mjölkflaskan på toften, klappade det lilla djuret på ena
sidan af hufvudet och såg in i kalfvens stora bruna ögon.
»Adjö, min lilla kalf», sade hon, och lutande sig framåt
kysste hon den hvita stjärnan på hans panna.
»Och här har du din frukost, gubben min», sade mor
Öman; »och allting är i ordning för att koka kaffe i
pannan.» Ty, ser ni, den anspråkslösa lasten medgifver icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
