Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hunno ned till stranden och sågo det inbjudande röda
skenet från eldstaden på ångslupen midt framför oss.
»Ar prinsen där?» skreko vi.
»Nej; ingen har kommit tillbakaännu», svarade
kaptenen.
»Fan!» utbrast Frestadius.
Klockan gick nu på elfva. Vår värd tog en
jagtbro-der med sig och fördjupade sig åter i den mörka skogen.
Strax efter midnatt kommo båda tillbaka med prinsen,
hvilken gick styf och rak som en tamburmajor, medan den
lille betjenten stultade bakom honom.
»Huru har det här gått till, Karadja?» frågade jag.
Vi ropade ju på er och skreko och aflossade skott, så att
ni borde hafva hört oss.»
»Ja, det gjorde jag nog», svarade prinsen småleende;
»men, ser ni, jag bar aldrig förut varit med på
morkull-jagt. Jag vill nog göra, som seden bjuder, men jag
känner icke riktigt till seden. Jag stod stilla en god stund;
inga morkullor kommo i min närhet, och så hörde jag
eder alla skrika och skräna. Ahå, sade jag för mig själf,
mina goda vänner, nu skrämmen I upp fåglarne med edert
skrikande, så att de komma flygande till mig, och då skall
jag skjuta dem, och så gömde jag mig bakom en buske
för att icke skrämma fåglarne. Sen fyradenlalla af; åbå,
nu måste fåglarne komma; och så kröp jag allt längre in
i skogen. Men inga morkullor kommo, och jag väntade
och väntade. Men», fortsatte prinsen, i det han rätade
upp sig med militärisk hållning, »jag stod qvar på min
post, tills jag i behörig ordning blef aflöst af min
närmaste förman, som ställt mig där.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
