Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då jag vandrade ned för sluttningen, kom en herre
fram till mig ocli presenterade sig själf som Herr W.
Toshach. Han egde ett stort mejeri strax i närheten och
ett nära Falkenberg samt producerade smör för den engelska
marknaden. Afven hade han ett par vackra döttrar för
hvilka lian föreställde mig, och det dröjde ej länge, innan
jag dansade kring majstången med den ena.
En polka spelades upp, men dansen liknade den
kraftiga svenska bondpolskan, i hvilken man starkt markerar
takten på det första af de tre stegen. Stampandet och
skrapandet skedde så högljudt, att då man kom bakom
musiken, man ej kunde höra en ton, men man fortsatte
likväl att dansa, stampa i takt och snurra rundt omkring
dansbanan ocli huru glad var icke en och hvar, då han
-eller hon åter kom inom hörhåll, att känna sig vara i takt
med musiken! Men trångt var det här med besked.
Hvarje par försökte att snurra omkring i en så liten sväng
som möjligt för att kunna hålla sig inom »den
tongif-vande kretsen». Och alla voro snart så tätt sammanpackade,
att man ej kunde vända sig alls; under långsam rörelse,
men ifrigt stampande takten, drog sig hvarje karl
baklänges, medförande sin sköna, tills vid de allt mera
försvagade tonerna af musiken hopen glesnade, och vi kunde
svänga om i takt med det allmänna stampandet för att
snart åter vara framme vid musiken och midt i trängseln.
Alla voro muntra och vid bästa lynne. Gossarne
skrattade åt allt, som sades, och bondflickornas fylliga
kinder blefvo ännu bredare genom det ständiga småleendet.
Bidragen till musiken voro frivilliga; tjugufem öre
motto-gos med tacksamhet, och en krona framkallade en sådan
mängd bugningar och handslag, att jag fick klart för mig,
att det var en utomordentligt frikostig gåfva. Alla tyckte,
att »det var så roligt». Det syntes icke vara någon, som
»styrde för det hela», i amerikansk mening, och hade någon
förtjenst därpå. Det var en fullständigt improviserad fest
af landtfolk, som kommit tillsammans från sina ensamma
gårdar för att hafva roligt och fröjda sig öfver sol och
ljus, öfver de långa, härliga dagarna och de ljusa nätterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
