Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då det alltid finnes en rodnad på himlen och alltid är ljust
nog, för att man skall kunna urskilja sin nästas anlete.
Yid midnatt gick jag öfver kullen med familjen
To-skack, tvärs öfver kyrkogården, där vi sågo tre nya graf var,
på hvilka efterlefvandes kärlek lagt blommor, och ned för
sluttningen längre bort till mejeriet, kvarifrån man kade
utsigt öfver Atrans vackra dal. Här i en stor sal i öfre
våningen, var uppdukad en riklig varmrättssupé, som
serverades med äkta landtlig gästfrihet. Efter supéen vandrade
vi alla tillbaka öfver kullen till majstången.
Klockan ett började natten, som icke alls varit mörk,
att ljusna till gryning. Jag lyckades slutligen få Carl bort
från en lång bondflicka med junonisk växt efter »blott en
dans till», ock vi lemnade nattsvärmarne, hvilka dansade
ock stampade lika lifligt som någonsin.
Den gamle hvithårige bonden, i hvilkens lada vår bäst
var insatt, kom fram, blickade in i mitt anlete i balfdagern
ock öfvertalade mig att gå in ock tömma ett glas
hemma-brygdt dricka med honom till Amerikas ära.
Därefter åkte vi kem i den spöklika skymningen, då
det kvarken är dag eller natt, utan väger mellan båda —
en skymning egen för norden, med soluppgångens förebud
på himlen i norr ock kela rymden genomträngd af en
dager, som röjer tingens konturer, men icke låter deras
färger framträda, så att den böljande rågen kade samma
färgton, som den dammiga landsvägen; skuggor fanns det icke,
ty spöken kasta ingen skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
